Eman­ci­pa­tio­nen och Aka­de­mi­en

Kvin­nors för­hål­lan­den i den hög­re ut­bild­nin­gen är för när­va­ran­de fö­re­mål för om­fat­tan­de ve­ten­skap­lig upp­märk­sam­het. På kort tid har inte mindre än två his­to­ris­ka av­hand­lin­gar skri­vits i äm­net. Den ena, Han­na Markusson Win­kvists Som iso­le­ra­de öar (2003), be­hand­lar pe­rio­den 1883—1949. Den and­ra, Lina Carls Våp eller nucka? (2004), stu­de­rar tiden 1930—1970. Till dessa båda stu­di­er kan nu också fo­gas en an­to­lo­gi, där tret­ton kvin­nor, så­väl hu­ma­nis­ter som na­tur­ve­ta­re, ut­ifrån olika syn­vink­lar sam­las kring äm­net Aka­de­miskt Bil­da­de Kvin­nors För­en­ing (ABKF). Så­väl Win­kvist som Carls med­ver­kar i anto­lo­gin tillsammans med bl a Nan­ny Frö­man, Ag­nes Wold och Kirs­ti Nis­ka­nen för att bara näm­na några.Hög­ut­bil­da­de kvin­norFör­en­in­gen som i dag he­ter Kvinn­li­ga Aka­de­mi­kers För­­­­ening (KAF), och vars nu­va­ran­de ordförande är Ag­nes Wold, bil­da­des 1904. Bakom bil­dan­det låg hög­ut­bil­da­de kvin­nors miss­nö­je med att för­änd­rin­gar till kvin­nors för­del gick all­de­les för lång­samt. För­en­in­gen käm­pa­de t ex för en änd­ring av re­ge­rings­for­mens § 28, som stad­ga­de att hög­re stat­li­ga tjäns­ter bara fick be­sät­tas av "in­föd­de svens­ke män". For­mu­le­rin­gen med­för­de att dis­pu­te­ra­de kvin­nor inte kunde in­ne­ha så­da­na ar­be­ten de genom sina stu­di­er fak­tiskt kva­li­fi­ce­rat sig för. De ute­stäng­des allt­så i prak­ti­ken från uni­ver­si­tets- och hög­sko­le­tjäns­ter som lek­to­rer,do­cen­ter eller pro­fes­so­rer. ABKF stred för att för­änd­ra detta ske­va för­hål­lan­de.Stri­den blev dock lång, ty inte förr­än 1925 träd­de en behörighetslag, som öpp­na­de de fles­ta stat­li­ga yr­ken för kvin­nor, i kraft.I anto­lo­gin skild­ras flera av de färg­star­ka kvin­nor som ­i­nn­ehaft led­an­de po­si­tio­ner inom ABKF, bl a ju­ris­ten Elsa Eschelsson, me­di­ci­na­ren Ka­ro­li­na Wi­der­ström, lan­dets första kvinn­li­ga lä­ka­re, och na­tio­nal­eko­no­men Karin Kock. De fick alla, fas­tän på olika vis, kän­na av att den aka­de­mi­ska värl­den var en man­ligt de­fi­nie­rad värld, där de som kvin­nor blev ano­ma­li­er.Det man­li­ga mot­stån­det mot kvin­nor­na i aka­de­min tog sig skil­da ut­tryck. Eschelsson ute­stäng­des t ex från en pro­fes­sur i ci­vil­rätt som i stäl­let gick till en mindre me­ri­te­rad man. Den­ne nöj­de sig emel­ler­tid inte med att ha av­gått med se­gern, utan upp­ma­na­de i misogyn anda ut­tryck­li­gen stu­den­ter­na att glöm­ma vad Eschelsson lär­de dem i sin un­der­vis­ning. Han skrev också kri­tis­ka ar­tik­lar rik­ta­de mot hen­ne i Up­sa­la Nya Tid­ning och kal­la­de hen­nes un­der­vis­ning för­akt­fullt för "tant El­sas Kindergarten". Eschelsson drab­ba­des allt­så på ett osed­van­ligt hän­syns­löst sätt av dis­kri­mi­ne­ring en­dast på grund av kön.Karin Kock, na­tio­nal­eko­no­men, hind­ra­des genom att de äld­re pro­fes­so­rer­na i hen­nes ämne med­ve­tet lät män­nen få möj­lig­he­ter att me­ri­te­ra sig för hög­re tjäns­ter. Kock hölls där­emot tillbaka och be­trak­ta­des mer som ett slags as­si­stent, men inte som en egent­lig själv­stän­dig fors­kar­be­gåv­ning. Under sin yr­kes­verk­samma tid såg hon där­för flera mindre me­ri­te­ra­de män avan­ce­ra bara för att de hade rätt kön. De fick ett stöd av de man­li­ga äm­nes­fö­re­trä­dar­na, som aldrig med­gavs Kock. Hon ut­sat­tes så­le­des för vad Kirs­ti Nis­ka­nen som skild­rar hen­nes liv kal­lar för sub­til re­spek­ti­ve för­täckt dis­kri­mi­ne­ring.Sub­til dis­kri­mi­ne­ringDen sub­ti­la dis­kri­mi­ne­rin­gen var oav­sikt­lig, men internaliserad som ett slags själv­för­stå­el­se hos män­nen. Den tog sig ut­tryck i att pro­fes­so­rer­na be­hand­la­de Kock på ett annat vis än de be­hand­la­de män. De var i och för sig vän­li­ga, men de för­vän­ta­de sig sam­ti­digt att hon skulle upp­fö­ra sig på ett un­der­ord­nat sätt t ex genom att inte, till skill­nad från män­nen, dua sina över­ord­na­de.Den sub­ti­la dis­kri­mi­ne­rin­g­en tog sig allt­så inte några ut­ta­lat "vul­gä­ra" ut­tryck, men fun­ge­ra­de ända ute­stäng­an­de och häm­man­de.Den för­täck­ta dis­kri­mi­ne­rin­g­­en där­emot var ill­vil­lig och av­sikt­lig och tilläm­pa­des t ex när män ak­tivt såg till att Kock inte fick de tjäns­ter hon sök­te. Män­nen ma­ni­pu­le­ra­de och in­tri­ge­ra­de bakom ku­lis­ser­na för att ma­nö­vre­ra ut hen­ne som kon­kur­rent om ar­be­ten och po­si­tio­ner. De kunde exem­pel­vis änd­ra krav­pro­fi­len för en ut­an­non­se­rad tjänst så att den inte skulle pas­sa Kock när hon redan sökt den. An­led­nin­gen var of­tast att män­nen ville se en sär­skild (man­lig) kan­di­dat på plat­sen, en kan­di­dat de själva valt.Per­son­ligt sättNan­ny Frö­mans bi­drag är det i anto­lo­gin som gri­per mig mest. Frö­man, som var pro­fes­sor i teo­re­tisk fy­sik i Upp­sa­la, skild­rar på ett högst per­son­ligt sätt sin väg in i ve­ten­ska­pen och det mot­stånd hon som en­sam kvin­na på ett man­ligt de­fi­nie­rat om­rå­de möt­te. Hon berättar hur hen­nes li­cen­ti­at­exa­men för­rin­ga­des av en man­lig kol­le­ga, som me­na­de att kra­ven måste ha sänkts till en låg nivå, när Frö­man så snabbt fick sin exa­men! Hon dis­ku­te­rar också den ned­vär­de­ran­de ­­e­x­tr­ao­pp­os­ition hen­nes av­hand­ling ut­sat­tes för, en op­po­si­tion som knap­past var sak­ligt mo­ti­ve­rad, men ett ut­slag av att hon till­hör­de "fel" kön. När hon för­sva­ra­de sig blev hon be­skylld för att ha an­vänt ett "di­rekt stöt­an­de" språk­bruk.Även om de kvin­nor som skild­ras i anto­lo­gin har det ge­men­samt att de dis­kri­mi­ne­rats inom aka­de­min på grund av sitt kön, är det vik­tigt att på­pe­ka att För­bju­den frukt inte är någon elän­des­be­skriv­ning. Tvärt­om upp­ma­nar för­fat­tar­na da­gens aka­de­mi­ska kvin­nor att stå på sig och fort­sät­ta kam­pen för verk­lig jäm­ställd­het inom den hög­re ut­bild­nin­gen. Ty ännu har inte kvin­nor samma möj­lig­he­ter som män.I bo­kens av­slu­tan­de ka­pi­tel kon­sta­te­ras näm­li­gen att an­de­len kvinn­li­ga pro­fes­so­rer i Sve­ri­ge bara är 14 procent och att kvin­nor till­de­las mindre re­sur­ser än män också i dag. Kam­pen måste allt­så fort­sät­ta och anto­lo­gin mo­ti­ve­rar till fort­satt mo­bi­li­se­ring.Ag­ne­ta Lil­ja