Flisan ser fram emot en lugn dag i sällskap av sin nya sax. Tyvärr dyker grannen Berit hela tiden upp med sitt envetna ”Ska vi va?”. Flisan gör sitt bästa för att ignorera och skaka av sig den ovälkomna kompisen ända tills det verkligen fungerar och det blir jobbigt tyst.
Pija Lindenbaum har i vanlig ordning ett fint gehör för sina barnkaraktärers språk och mänskliga svagheter. Ska vi va? ger en tillåtande och realistiskt bild av både svårigheterna med och vikten av gemenskap. Boken är kanske inte den nästan tokhyllade Lindenbaums mest inspirerade stund, men den kompromisslösa solidariteten med barnets perspektiv är alltid övertygande.