Ett halvsekel senare berättar den 66-årige Dell Parsons om bankrånet som hans föräldrar begick 1960. Hur händelsen slungade honom och tvillingsystern Berner ut i en ny, okänd omloppsbana – eller snarare nya omloppsbanor, då syskonen kom att skiljas åt. När föräldrarna häktats lämnade hon hemmet i Great Falls, Montana för att försvinna ur hans liv. Sedan ska det dröja några decennier innan de träffas på nytt.
I Richard Fords roman Kanada konstaterar Dell inledningsvis att hans föräldrar var de mest osannolika bankrånare man kan tänka sig. De var helt enkelt normala även om det blir omöjligt att tänka så när de väl begått brottet.
Men den här sortens osannolikheter känner man igen också från trilogin om Frank Bascombe – Richard Fords litterära genombrott, som består av delarna Sportjournalisten, Självständighetsdagen och Som landet ligger.
Hur detaljskarpt realistisk han än är i sina böcker, anar man att utmaningen inte bara består av att skapa en trogen replik av verkligheten.
Hans böcker genomsyras av en osviklig stilkänsla och visste man inte bättre skulle man lätt kunna tro att handlingen är något underordnat och att den språkliga musikaliteten är det som egentligen motiverar författarskapet. I en intervju för några år sedan påpekade han att det även finns ett mått av slump i skrivandet. Rader kan tillkomma utan tydlig avsikt, men att det sedan gäller att skapa lämplig bakgrund åt dem.
När man läser Kanada får man lätt uppfattningen att detta utvecklats till en allmän livshållning.
Man spelar helt enkelt ut de kort man har och den 15-årige Dell måste efter föräldrarnas drastiska tilltag snabbt lära sig att hantera nya omständigheter.
När han riskerar att bli omhändertagen av myndigheterna ser en av moderns väninnor till att han hamnar i Kanada.
I provinsen Saskatchewan på andra sidan gränsen finns hennes bror som driver hotell i en gudsförgäten präriehåla.
Han gör ett lite excentriskt intryck och framstår som en främmande fågel i den buttert känslokarga miljön.
Men han visar sig också vara något av en psykopat och Dell bevittnar hur han tar livet av två poliser som börjat rota i ett brott som den märklige hotellägaren begått i det förflutna.
Bankrån och dubbelmord är knappast de bästa utgångspunkterna för en lycklig fortsättning, men Dells livsbana står emot djupare yttringar av social ödestro. Det finns ingen anledning att avslöja hur det går, annat än att han lyckas spela sina kort ganska väl. Systern Berner är tydligare märkt av sin tillvaro, men också hon visar sig vara en överlevare och förklarar att allt handlar om att göra så gott man kan. Det är svårt att bortse från det melodramatiska draget i berättelsen.
Det kunde ha fått berättelsen att falla ihop om det inte vore för den lyriska precisionen i skildringarna av det nordamerikanska landskapet, de trovärdiga personporträtten och den distanserade reflexionen som ger uttryck för en lite luttrad, men också försonande och hoppfull humanism.