Novellförlaget Novellix landade rätt i tiden och känns med 32 publicerade titlar redan som en gammal vana. De förföriskt lätthanterliga böckerna är inte bara fickvänliga utan erbjuder också en snabb lindring av läsarens eventuella kunskapsluckor. Den nordiska fyra som presenteras lagom till årets bokmässa fungerar som en tub, i och för sig förrädiskt men fullt fungerande, spackel som snabbt gör sin läsare åtminstone en smula bevandrad i vad som sker på de övriga nordiska ländernas litterära scener.
När norska Merethe Lindstrøm i våras belönades med Nordiska rådets litteraturpris framhöll juryn att romanen Dager i stillhetens historie griper som en thriller, trots att den berättar en stillsam familjehistoria som utspelar sig i skuggan av en sjukdom.
Detsamma kunde sägas om novellen Kyssen, som via en försvunnen katt berättar om ensamhet, mentalsjukdom och den rungande tystnad som kan prägla en tvåsamhet. Berättelsens huvudperson funderar på att ersätta ett bortsprunget djur och besöker en lägenhet som hon minns från ett avlägset förflutet. Den uppenbart labila kvinnan som driver jourhemmet finns också med i minnet, men i en annan gestalt. Som alla utpräglade novellförfattare får Lindstrøm in en mycket större historia än de få sidorna borde medge, och parallellt med historien om minnet och kattkvinnan krackelerar långsamt huvudpersonens vardagstillvaro på ett grått och ospektakulärt sätt.
Något snarlikt presterar den saknade dansken Jakob Ejersbo (som avled i cancer 2008, bara fyrtio år gammal). I en snabbt berättad novell om en tanzanisk läkare som arbetar som laboratorieassistent i Chicago och blir inblandad i en bilolycka plöjer Ejersbo ner en komplicerad historia av mångfärgad rasism och globalitet som faktiskt får mig att genast beställa författarens storverk Liberty, som är den tredje och avslutande delen i en trilogi om Afrika där också Ok International ingår i novellsamlingen Revolution.
Än mer koncentrerad är isländska Gyrðir Elíasson, som på futtiga 27 sidor får in sex effektiva verk av kortprosa som rör sig i ett kargt landskap av magisk realism och vardaglig fatalism. Elíasson är en mästare på antydningar och slungar med några få ord glatt i väg sin läsare med samma lätthet som präglade Östtysklands främsta kulstötare.
Inte lika solid, men desto mer uppfriskande är Riikka Pulkkinens, som med Ett köns bekännelse bjuder på fradgande underhållande och arg feminism. Titelns kön är en finsk författare vid namn Riikka Pulkkinen som har gjort ung succédebut och blivit folkkär. I intervju efter intervju försöker hon berätta om sitt skrivande och sin ideologi, men det som landar i tryckpressarna är bara inredningsråd och sminktips.
På en uppläsningsturné i Nederländerna råkar hon snubbla in i ett underhållningsprogram där alla oväsentliga delar av hennes kropp bokstavligen avlägsnas. Äntligen bara ett kön! En skoningslös satir.