En gudabenådad berättare

Först kom Frågan om Bruno, sedan kom frågan om andra boken. Skulle Aleksandar Hemon (född 1964), den bosniske turisten som fastnade i USA när kriget bröt ut i hemlandet 1992, lärde sig engelska genom att slå i ordböcker samtidigt som han skrev på sin märkliga dokuroman om livet bakom järnridån, en bok som varvade barndomsminnen från Titos Jugoslavien och utsmugglade brev från det belägrade Sarajevo med skamlös historieförfalskning och en lekfull fotnotsessä om mästerspionen Richard Sorge.Tillika en bok som med sin nyskapande behandling av det engelska språket slog den litterära världen med häpnad när den utgavs för tre år sedan; skulle denna sällsamma berättartalang och språkbegåvning kunna åstadkomma en uppföljare lika stilistiskt bländande, gripande och originell som berättelsen om — den i texten helt frånvarande — Bruno?Om inre och yttre exilSvaret är tveklöst ja. Hemons nya roman Nowhere Man är om möjligt ännu bättre än debuten, det vill säga osannolikt bra, bra på riktigt — bra, inte bara i jämförelse med alla dussinförfattare i samma generation, något att hålla till godo med i väntan på bättre tider, utan även vid en jämförelse med storheter som Vladimir Nabokov och Danilo Kis, för att nämna två närbesläktade slaviska exilförfattare. För det är en bok om exil, inre och yttre exil, som Hemon skrivit.Med humor och blick för det absurda i tillvaron skildrar Hemon den landsflyktiges identitetsförlust och kulturella vilsekommenhet i en sorglustig berättelse fylld av ödesgrymhet och den speciella form av nostalgi som bosnierna kallar "sevdah" — "en känsla av bitterljuv smärta i själen, när man är i harmoni med sitt olyckliga liv och kan njuta till fullo av just detta ögonblick."Huvudpersonen, den saktmodige och lite bortkomne antihjälten Joseph Pronek, introducerades redan i Frågan om Bruno som en levande oxymoron, i såväl etymologisk som retorisk bemärkelse: en vid första påseende lite enfaldig figur, men också en kombination av skenbart motsatta begrepp, kluven i sina olika roller, snärjd av sina minnen.Frihet att uppfinna sig själv på nyttDå hade han precis passerat den amerikanska passkontrollen och insåg att han aldrig mer skulle få bära den röda halsduk med ingrodda senapsfläckar som han glömt på flygplanet från Sarajevo. Av med det gamla, på med det nya: förlusten av historia innebär också friheten att uppfinna sig själv på nytt. I Nowhere Man — titeln syftar på Beatles låt, som utgör romanens melankoliska ledmotiv — får vi följa denna metamorfos, samtidigt som historien om Josephs obetydliga och allt ovidkommande öde rullas upp: från födseln, via uppväxt, tonårsdrömmar, förälskelse och militärtjänstgöring till neddimpandet i Chicago, där han försörjer sig på att knacka dörr åt Greenpeace, ständigt blir tillrättavisad för sin dåliga engelska och känner sig så ensam att han avundas den bortsprungna hund som han läser om på ett anslag. Jycken är åtminstone saknad av någon.Men historien berättas inte kronologiskt, inte heller av en allvetande eller ens särskilt tillförlitlig berättare. Ett kapitel berättas av en landsfrände med amorösa baktankar. Ett annat berättas av Joseph själv, men utifrån, då han kliver ur sin egen kropp och besvärat iakttar sin klumpiga älskog med en amerikansk flicka från sängens fotände. Ett tredje berättas av en symboliskt speedad mus som kilar omkring lite överallt i boken och driver Joseph till vansinne. Greppet skapar spänning i texten — hur passar det här in i handlingen, vem är det som berättar det, och varför? — samtidigt som det, genom att belysa Joseph ur olika perspektiv i olika roller och skeenden av livet, gör honom beklämmande verklig.Sinnrik konstruktionVisst kan man uppleva det polyfona, uppbrutna berättandet som förvirrande. Särskilt i bokens enigmatiska slutkapitel, som oförhappandes utspelar sig i 1920-talets Shanghai, där vi får bekanta oss med kraft- och kvinnokarlen kapten Pick och dennes djärva hjältedåd på ett hav av rysk vodka. Men det här är en bok som bör avnjutas i nyktert tillstånd, och läser man den bara tillräckligt uppmärksamt kommer man, åtminstone vid en andra läsning, vilket den definitivt håller för, se hur sinnrikt alla bitar faller på plats — och hur allt som komma skall är förebådat och genomlyst redan i första kapitlet.Konstruktionen är anledning nog att ta ett glädjeskutt, men lägg till denna en gudabenådad berättare med sinne för smått geniala metaforer och förmåga att trolla fram den ena formuleringen mer förtjusande än den andra, och du får en bok som framkallar än konstigare reaktioner, samma fysiska förnimmelse som en av dess berättare — av helt andra orsaker — erfar bara han hör ordet "litteratur": det sticker i bröstvårtorna och ögonen fylls med tårar.