En kärleks höst

Om man vill betrakta den år­liga utgivningen av en Stig Claesson-volym som en varm sensommarfläkt eller en tidig föraning om en välkommen höst är väl en smaksak. Författarens trogna läsekrets torde dock glädja sig åt att ännu ett år gått till ända, vilket betyder ännu några timmars läsäventyr med den stilsäkre Claesson. Att det jämna flödet av böcker (över 50 stycken vid det här laget) inte alltid motsvaras av en lika jämn kvalitet får man ha överseende med. Tveklöst är varje alster som lämnat den Claessonska skrivmaskinen värtatt läsa.Höstligt kärleksdramaDet gäller i hög grad årets prosaberättelse, och som vanligt när denne författare och konstnär producerar sig är boken försedd med en fantasifull titel och en rad kongeniala illustrationer. Titeln — Sov du så diskar jag — ska nu inte läsas som ett feministiskt yttrande av en jämställd man. Det är i själva verket det manliga berättarjaget, John Andersson kallad, som har den kontinentala vanan att sova middag och den kvinnliga kontrahenten i detta höstliga kärleksdrama som klarar av hushållsbestyren medan mannen intar horisontalläge.Blommande passionTiteln och hela boken ska nog snarare läsas som en av år och ålder allt varsammare och mildare författares verk. Denna gång har Stig Claesson valt att ömsint skildra hur sympati, gemenskap och rent av passion kärlek kan väckas, blomma och leva också i det som brukar kallas livets höst. Och som vanligt hos Claesson är det i den svenska glesbygden med granskogen strax utanför husen som denna kärlekssaga lever. Ida Adriana heter hon som denna gång är föremål för författarens kärlek till kvinnor. Efter makens död flyttar Ida Adriana in i sommarhuset för gott och blir granne med barndomsvännen John Andersson, änkling sedan flera år också han.John Andersson är en äldre man som fortfarande har smak för både öl och kvinnor, och snart har de båda vännerna funnit ett värn mot ensamheten hos varandra.Klokhet och värmeMed all den klokhet, värme och humor som Stig Claesson besitter berättar han så om John Anderssons liv tillsammans med Ida Adriana ända till den dag då cancern vinner slaget om hennes liv och han måste ta farväl av sin vän och älskarinna.På sitt oefterhärmliga, osentimentala sätt beskriver Claesson det obönhörliga slutet på kärlekssagan:"Jag var hennes reskamrat. Oskiljaktiga vandrade vi på avenyer och boulevarder och jag skulle hålla hennes hand för att hon inte skulle komma bort.Hon vägrade inse att den sista resan fick hon göra utan mig. Så dog hon bara och jag slutade dricka morgonkaffe."När urnan med Ida Adrianas aska satts ner i jorden går John Andersson hem, sätter sig vid köksbordet och upprepar Ida Adrianas ord. Nu är det han som säger dem till henne: "Sov du så diskar jag."Om det går att skriva charmfullt och samtidigt klokt, humoristiskt och tänkvärt om liv och död är det precis vad Stig Claesson gjort med sin nya bok.