En magnifik skojares liv

Jabez Spencer Balfour föddes 1843 under små omständigheter i en liberal, gudfruktig och nykterhetsivrande familj. Den ansedde journalisten David McKie har nyligen utkommit med en både mustig och engagerande levnadsteckning som inte sticker under stol med huvudpersonens skurkaktighet, men som ändå lämnar läsaren med ett stänk av beundran över hans förslagenhet och oförbränneliga humör.Även om Jabez Balfour anammat sin familjs värderingar och dygder i unga år hade han ändå tidigt fått smak på livets angenämare sidor och därtill insett att dessa måste finansieras på lämpligt sätt. Tillsammans med ett antal samvetslösa kumpaner började Balfour att bygga upp ett nätverk av finansbolag, exploateringsbolag och byggföretag.Själva navet i verksamheten utgjordes av bostadslåneinstitutet Liberator Building Society. Liberator vände sig främst till de skötsamma och nyktra och lockade med förmånliga sparräntor och ännu mer förmånliga utlåningsräntor när egnahemsbygget till slut kom till stånd. Vid 40 års ålder var Balfour en av landets rikaste män och Liberator det största enskilda bolåneinstitutet i Storbritannien. Emellertid gjorde Balfour och hans medarbetare allt för att i hemlighet mjölka företaget genom att helt enkelt förfalska räkenskaperna och ryktesvägen låta omgivningen tro att företaget var solidare än det i själva verket var. Balfour ägnade mycken möda åt att samla på sig offentliga förtroendeuppdrag som skulle bidra till att göra hans finansiella transaktioner rumsrena.Som liberal ledamot av underhuset stödde han radikala krav som självständighet för Irland och rösträtt för kvinnor. I valet till borgmästare i Croydon, där han tampades med mr Bass (bryggaren vars öl bar hans namn), vann han genom att passionerat föra nykterhetens talan.Finansvärlden skakadTaktiken lyckades länge men ödet hann till slut upp honom. År 1889 inträdde en recession i ekonomin vilken bland annat ledde till att flera sparare ville ta ut sina pengar från Liberator. Krisen accentuerades trots ihärdiga försök att skjuta katastrofen framåt i tiden. Tre år senare nådde Liberators krisrykten öronen på en journalist på Financial Times. Balfour, som därmed hamnade under den offentliga luppen, avreste hastigt och lustigt till Argentina och slog sig ned i den lilla staden Salta och trodde sig därmed ha undkommit rättvisan en gång för alla.På hemmaplan ledde Liberatorkraschen till att tiotusentals småsparare ruinerades och hela den finansiella världen skakades av häftiga konvulsioner. Vid kraschen 1892 hade Balfour haft uppdrag som styrelseordförande i sjutton börsnoterade bolag samt i en större affärsbank. Pressen skrek efter Balfours blod och belöningar utfästes för hans infångande.År 1895, dvs tre år efter flykten, blev han till sist infångad under dramatiska omständigheter. Scotland Yard-detektiven Frank Froest tvangs kapa ett tåg och ta en av Balfours lokala livvakter av daga för att föra honom ombord på en ångare som tog honom från Buenos Aires till Southampton. Han ställdes inför rätta tillsammans med tre av sina kumpaner och dömdes till 14 års fängelse. Domen måste dock betraktas som mild i ljuset av att de som begick det stora tågrånet på 1960-talet ådömdes betydligt längre straff.Balfour frigavs på grund av gott uppförande efter elva år, lyckades försörja sig på sin penna några år och utgav bl a självbiografin My prison years. Han reste till Burma vid 72 års ålder för att ge sig in i gruvspekulation men när kriget kom 1914 återvände han till hemlandet och var på väg att söka ytterligare ett nytt arbete när han dog på tåget till sin nya vistelseort.Balfour kunde i likhet med den förste Bernadotten säga att ingen fyllt en bana liknande hans. David McKies förstklassiga biografi bjuder på underhållande läsning och bevisar återigen att verkligheten många gånger överträffar dikten.