När Diane Hall försökte göra sig ett namn på den amerikanska skådespelarscenen under 1950-talet upptäckte hon att namnet redan var taget av en etablerad skådis.
Moderns flicknamn fick rycka in och Diane Keaton, skådis och sångerska, var ett faktum. Hon slog igenom med Gudfadern men fann sitt riktiga genombrott i och med filmen Annie Hall, i regi av Woody Allen som även blev hennes partner under flertalet år. Andra kända män som gjort entré och sedan passerat i Diane Keatons liv är superstjärnorna Warren Beatty och Al Pacino.
Med personlig ton och känslig hand berättar Diane Keaton om sin strävan efter en skådiskarriär, en resa som tog henne från sin mors trygga famn via ätstörningar och tvivelaktiga relationer till Oscarsgalor och hyllningar från forna idoler och fallna hjältar.
I boken Än en gång, där Keaton skildrar sina men även sin mors memoarer, får dispositionella faktorer ge vika för mer konstnärliga ambitioner. I själva verket fungerar boken mer än något som ett kollage, bestående av olika mer eller mindre betydande delar från mor och dotters liv. Berättelserna vävs samman precis som de utrivna bilderna i mamma Dorothys ständigt återkommande kollageböcker, vilka även finns med i memoarernas bildmaterial.
Efter att Diane Keatons far Jack går bort i ett grymt cancerförlopp insjuknar hennes mor Dorothy i Alzheimers sjukdom. Genom kollage- och dagböcker förevigar hon sina funderingar kring sin egen persons utveckling och varande till eftervärlden. Det är utdrag ur dessa som i Än en gång varvas med Diane Keatons livhistoria och reflexioner. Tankar kring moderskap, kvinnlig status och kärleksrelationer korrelerar med varandra och belyser deras egen, inte helt okomplicerade relation, från olika håll.
Även om Diane Keatons bok fullkomligt kryllar av kända namn och händelserna i dessa människors närhet, så är det inte ”skvallernerven” i mig som dansar från sida till sida.
Tvärtom så bleknar dessa scener från storfilmernas kulisser i jämförelse med det drama som utspelar sig inom familjen Hall. Skildrandet av föräldrarnas relation, sjukdomsförlopp, död och tankarna som dessa väcker hos den äldsta dottern är bitvis förtrollande. Det som dessa memoarer lämnar kvar är en smak av mod, av självinsikt och av viljan att lära känna sina egna förutsättningar.
Diane Keatons Än en gång är uppriktig, uppfriskande och upplyftande i allt det mörka, och för det vinner hon min respekt inte bara som författare utan som människa.