En plats att åter mötas på

EN NY BOK. Romanen Lovsånger till kärleken har lånat sin titel från en av Edith Piafs visor. Texten till Hymnes à l'amour skrev Edith Piaf kort efter att hennes stora kärlek, boxaren Marcel Cerdan förolyckats i en tragisk flygplanskrasch. Året var 1948 och Cerdan var på väg från New York till Paris för att möta sin Edith. Vem har någonsin besjungit kärleken som Edith Piaf? Märkt av det hårda livet i Paris och med en artistisk glöd som få, kan ingen tyckas bättre lämpad att trösta de älskande än denna svartklädda fågel. Det har den franska författaren Anne Wiazemsky tagit fasta på i sin berättelse om den lidelsefulla — och omöjliga - kärleken.Anne Wiazemsky började sin karriär som skådespelare. Hon har medverkat i filmer av bland andra Pier Paolo Pasolini och Jean-Luc Godard som hon även varit gift med. Sedan 20 år tillbaka är hon författare på heltid och hennes romaner utgår ofta från hennes familjs historia. Anne Wiazemsky är barnbarn till författaren François Mauriac som mottog Nobelpriset i litteratur 1952. I den självbiografiska Lovsånger till kärleken, den andra av hennes romaner som nu översatts till svenska av Ragna Essén, finns morfadern med i periferin som en trygg och beundrad gestalt. Han spelar en betydande roll under en omskakande period i den unga Annes liv, men i denna berättelse får han vara en skuggfigur i bakgrunden.I romanens inledning städar den vuxna Anne tillsammans med sin bror ur sin mors lägenhet i Paris efter hennes död. Bland alla saker som väcker minnen till liv i de överfyllda rummen finner hon sin fars testamente nedtecknat 28 år tidigare. Det ligger undanstoppat bland annat bråte och Anne fastnar för några rader där fadern preciserat ett antal personliga ägodelar, däribland manschettknappar och en skiva med Edith Piaf som han önskar få överlämnade till en Mme Maud Jacquet, Rue des Moises 29 i Genève. Han har också skrivit: "Jag ger min hustru i uppdrag att utföra dessa åtgärder och ber henne att respektera mina föreskrifter (..) Jag ber alla dem om förlåtelse som jag kan ha sårat eller kränkt, i första hand min hustru och mina barn. Men jag kommer att dö nöjd, ty jag har älskat och blivit älskad."Utan minsta bitterhet går författarjaget igenom sina minnesbilder från barndomen. Hon tänker på de båda föräldrarna, husen där de bott i Frankrike, Schweiz och Venezuela. På familjens trädgårdsfester satt koketta damer likt filmstjärnor på picknickfiltar i gröngräset, medan uppvaktande kavaljerer bjöd upp hennes leende mamma till dans. Som barn smög Anne i trappan på de vuxna och idag med en kvinnas erfarenhet kan hon se hur de levde sina egna liv där älskare och älskarinnor kom och gick. Hennes fars stora kärlek visar sig ännu bo kvar på samma adress i Genève och då Anne är övertygad om att hennes mor inte accepterade hans önskan, tar hon kontakt med Maud.Tonen i Lovsånger till kärleken är mjuk och förlåtande som för att understryka författarjagets respekt för sina nära, i synnerhet den tidigt saknade fadern. För det är ju som så att vi kan förlora dem vi älskar mest, men som Edith Piaf sjunger i visan som gett namn till romanen, finns det en plats att mötas åter. Sången spelas om och om igen och den har en alldeles särskild betydelse för alla medlemmar i familjen som Anne Wiazemsky beskriver.