En sanslös precision

Poeten Tua Forsström hör till det fåtal finlandssvenska författare som når ut också i Sverige. Sedan debuten för drygt fyrtio år sedan har Forsström mottagit en väldig räcka priser och utmärkelser för sin lyrik, och motiveringarna brukar förenas av att de pekar på en stor språklig precision och en förmåga till tvära kast mellan det lilla livet och det gigantiska som omger oss. Med sin elfte diktsamling, En kväll i oktober rodde jag ut på sjön, visar Tua Forsström med eftertryck att hon är värd alla lovord.

Den tunna samlingen utspelar sig på 39 små sidor och bjuder på ett av de där sällsynta mötena där litteraturen bara väller ut från papperet som en oändligt expanderande deg på jäsning.

Sorg, frånvaro, mörker och förgänglighet är vad som osar upp från En kväll i oktober rodde jag ut på sjön. Motiven är långt ifrån originella och boken ställer sig till en lång rad mörka reflexioner av författare som blickar bakåt och konstaterar att livet, trots alla glada dagar av kärlek och skratt, inte visade sig vara något annat än ett utslag av den brända jordens taktik. Det som återstår från en tillbakablickande position är ett öde skymningslandskap där stora rökpelare från snart utbrunna eldar är allt som återstår. Det är ett vackert motiv, men ibland är det svårt att veta om det förför på egna premisser eller bara spelar mot en existentiell förgängelseskräck som är en allmänmänsklig börda.

Tua Forsström har emellertid inga problem att sticka ut i mängden. Hon skriver verkligen med en sanslös precision, både språkligt och rytmiskt, och dubbelexponerar små och stora sammanhang över varandra. En spårvagn i Helsingfors, ett besök på en konstutställning på Louisiana och en återkommande roddtur för att dränka de där fiskresterna som av girighet har sparats i frysen men egentligen bra upptar onödigt mycket plats. Och mellan raderna en bitterljuv vetskap om att den första varma vårdagen i stort sett omedelbart följs av en septembereftermiddag som i förrädisk behagfullhet markerar ett slut och ännu en vända av kylslaget mörker.

Om man inte har något emot en klump av molande mörker i magen är En kväll i oktober rodde jag ut på sjön en lysande bok som får mig att undra varför så många författare envisas med att spränga 40-sidorsvallen.