Det gick som väntat i det amerikanska kongressvalet: Republikanerna vann en överväldigande majoritet i representanthuset, medan demokraterna behöll en knapp majoritet i senaten. Resultatet gör det ännu svårare för president Barack Obama att genomföra nödvändiga reformer, vilket förutses i Erik Åsards bok Den sårbara supermakten. Författaren, som är professor i nordamerikastudier i Uppsala, ser pessimistiskt på USA:s framtid.
Större delen av boken består av äldre artiklar och essäer om olika aspekter av amerikanska presidenter, från John F Kennedy till Barack Obama. Det är välskrivet och lättläst men man har läst det mesta förr. För min del skulle jag gärna ha sett att Erik Åsard ägnat hela boken åt det som nu utgör det sista kapitlet, USA:s ställning i världen. Det är där de nya resonemangen finns, främst om vad som kommer att hända med USA framöver. Diskussionen om varför USA riskerar en nedåtgående spiral hade behövt utvidgas rejält.
Märkligt nog diskuterar inte heller Erik Åsard Tea Party-rörelsen, som starkt bidragit till att föra det republikanska partiet åt höger och därmed fördjupat motsättningarna till demokraterna. Inga nya skatter och nej till nya utgifter tycks vara den rörelsens stenhårda krav utan att man preciserar hur de enorma underskotten ska minskas. Vilket inflytande rörelsen kommer att få i kongressen är förstås ännu inte klart men rörelsens framgångar försvårar avsevärt nödvändiga kompromisser mellan partierna. Risken är stor för ett dödläge i kongressen.
Erik Åsard är rätt svartsynt om USA:s framtid, och det främst av ekonomiska och inte minst politiska skäl. USA är världens största låntagare och i den egenskapen beroende av Kina, som har köpt på sig väldiga mängder amerikanska statspapper. Arbetslösheten är mycket hög, oavsett hur man räknar. Underskotten i statens budget är ungefär 10 procent av bruttonationalprodukten, en enorm siffra. Och statsskulden kommer inom några år att uppgå till 100 procent av BNP, en helt oacceptabel andel. ”Hur länge kan världens största låntagare förbli världens starkaste makt?” citerar Erik Åsard en av presidentens rådgivare. Dessutom är USA helt beroende av en stor oljeimport och har stora underskott i bytesbalansen. Dollarns låga värde gynnar landets export. Men Kinas undervärderade valuta driver på i motsatt riktning.
Landet har stora problem med att finansiera välfärden och hårda strider har utkämpats i kongressen om sjukvårdsreformen. Inget parti har ännu ens tagit upp problemet med hur pensionerna ska betalas i framtiden, betonar Erik Åsard med rätta. Sänkta pensioner och höjd pensionsålder är sannolikt nödvändigt, men motståndet lär bli enormt när man inte längre kan skjuta upp frågan. De hårda motsättningarna i kongressen gör det ännu svårare att genomföra de nödvändiga reformerna. Det var svårt redan när hela kongressen hade demokratisk majoritet. Nu när representanthuset domineras av republikaner lär det inte bli lättare. Republikanerna har hittills sagt nej till allt som presidenten har föreslagit, också sådant som ligger nära deras egna förslag. Representanthusets nya talman, republikanen John Boehner, har sagt att han tänker se till att Barack Obama bara får fyra år som president. Här väntas hårda strider.
Det finns bedömare som tror att Kina kommer att göra USA rangen stridig som världens supermakt, men det tror inte Erik Åsard. Kina har alla möjligheter att bli en supermakt och relationerna mellan USA och Kina kommer att sätta sin prägel på 2000-talet, tror han. Men Kina kommer inte att ersätta USA som supermakt. Det som talar för USA är den starka befolkningsökningen, den stora invandringen och den högre utbildningen och forskningen, där USA är totalt ledande. Kina har visserligen massor av universitet, men kvaliteten är ofta låg. Inriktningen är att lära sig utantill, inte att stimulera kreativa begåvningar och ifrågasättande forskning.
Hotet mot USA:s ställning som supermakt kommer inte från Kina eller någon annan makt, utan inifrån och är framför allt politiskt, menar han. Det är den tilltagande polariseringen av inrikespolitiken som gör USA till en sårbar supermakt. Och problemen är många att lösa: Energifrågor, oljeberoendet, miljöfrågor, sjukvården, den olagliga invandringen och den dåliga infrastrukturen är exempel på frågor som Erik Åsard för fram och som kräver överenskommelser över partigränsen.
Han anser också att USA:s författning är föråldrad, något som bidrar till att försvåra nödvändiga förändringar. Valsystemet är krångligt och ger ibland fel resultat i förhållande till hur väljarna röstat. Erik Åsard förutser i sin bok det nu aktuella valresultatet och menar att det förvärrar dödläget. De offentliga institutionerna klarar inte situationen och han ser en risk för en nedåtgående spiral för USA.
Ingen kan förstås i dag säga om Erik Åsard har rätt i sin pessimistiska syn på USA:s framtid. Det såg rätt illa ut för Bill Clinton också efter hans första två år som president och sedan blev han i alla fall omvald. Men situationen är svårare på kort sikt för Obama, eftersom den amerikanska ekonomin tycks repa sig betänkligt långsamt och Obama hittills inte varit särskilt framgångsrik när det gäller att skapa kompromisser. För Clinton var situationen den motsatta.
Erik Åsard är oerhört kunnig, formulerar sig väl och hans essäer är lättlästa. Men det är hans teorier om USA:s framtid som är klart mest intressanta. De hade behövt betydligt mer utrymme.