Dawids grafiska och skulpturalt utforskande bildvärld, Cecilia Edefalks pendling mellan foto och måleri, den sanningssökande kedjan JH Engström-Anders Petersen-Christer Strömholm, Maria Fribergs simmande kostymklädda män, Carl Johan De Geers otaliga uttryck, Denise Grünsteins adaption av magasinestetik i en konstkontext, den starka närvaron i Paul Hansens bildjournalistik, Annika von Hauswswolffs påträngande genusanalys, Uppsalafödda Julia Hettas lugna modefotografi med undertoner av klassiskt måleri, Gerry Johanssons nästan surrealistiska vardagsrealism, Lars Tunbjörks på en gång ironiska och melankoliska nostalgi - alla utgör de förnämliga exempel på det som kan fogas in under paraplybegreppet samtida svenskt fotografi. Och det är som sådana de dyker upp i översikten Contemporary swedish photography, sammanställd av den rutinerade redaktören, curatorn och skribenten Estelle av Malmborg.
52 fotografpresentationer i ord och bild har sällskap av några essäer där Estelle af Malmborg, Charlotte Cotton och Niclas Östlund redogör för den svenska fotoscenen av i dag och dessutom ger en rätt matig tillbakablick över de senaste decennierna.
Den i huvudsak engelskspråkiga bokens utgångspunkt är den bredd som det svenska fotot uppvisar efter att den i dag föråldrade frågan om fotografi som ett giltigt redskap i samtidskonsten tystnade för gott någonstans kring decennieskiftet mellan 1980- och 90-tal. Ungefär samtidigt gjorde också det svenska fotot något av en u-sväng och den tidigare strikt dokumentära inriktningen var plötsligt inte längre en självklarhet för den som ville använda en kamera på ett seriöst sätt.
Det går självfallet att ha åsikter om urvalet av presenterade fotografer, och de flesta lär sakna åtminstone någon favorit. Men Contemporary Swedish Photography, som möjligen hade vunnit på att vara svenskspråkig, når sitt syfte och visar ett rikt utbud av aktörer, varav flertalet fortfarande är aktiva. Med undantag för naturfotografiet är de flesta betydande genrer representerade. Blandningen av fotojournalistik, mode, dokumentär och renodlad konst känns fullständigt konfliktfri och ganska lovande. Tack vare den våldsamma pluralismen lyckas man faktiskt rikta blicken framåt och ingjuta läsaren i en behaglig känsla av förväntan.