Ett djur som väcker starka känslor

Sägnerna ger sin tids förklaringar på olika naturliga företeelser, t ex varför björnen går i ide och inte behöver äta på hela vintern eller varför björnen är stubbsvansad. Vanligt förr i tiden var också att använda sägner i undervisande, varnande och avskräckande syfte. Flera av sagorna handlar följaktligen om människor som råkat illa ut i möten med det stora djuret. Hur farligt det kan vara att väcka en björn som sover får man berättat för sig i titelberättelsen. Ursprunget till Alice Tegnérs Mors lilla Olle återges också och är exempel på ett möte mellan barn och björn med lycklig utgång. Tydligt är att björnen är ett djur som väckt starka känslor hos människor i alla tider.Per Gustavsson återberättar sagorna på ett smidigt språk, men har bemödat sig om att ändå bibehålla en korthuggen ålderdomlig ton. Berättelserna är mustiga och kärnfulla, aldrig onödigt utbroderade och oftast inte mer än en sida långa.Anna-Clara Tidholm har redan tidigare visat prov på sin förmåga att fånga folksagors enkla och rättframma anslag i sina illustrationer till sin egen samlig Sagor från skogen (2001). Hennes akvareller i mustig färgskala är stilmässigt lika avskalade som sagorna, skenbart enkla, men till form och kompostion mycket väl genomtänkta.Att läsa Väck inte den björn som sover från pärm till pärm i ett svep är inget som rekommenderas. Eeftersom många av sagorna egentligen bara är olika variationer på samma tema blir det lätt tjatigt. Däremot måste samlingen vara en guldgruva att ösaur om man t ex jobbar med sagor och folktro i en låg- eller mellanstadieklass. Författarens avslutande redogörelse för sägnernas ursprung och funktion i det svenska bondesamhället är dessutom en enkel introduktion till sagoforskningens fascinerande värld.