Ett drama om kampen för frihet

Genom sin barndom och uppväxt som missionärsbarn i Kongo har Lennart Hagerfors unik tillgång till den afrikanska kulturens rika förråd av sagor, myter och historier. Sådana ofta magiskt lockande berättelser har också fått ge färg och närvaro i flera av författarens böcker.

När Lennart Hagerfors nu med sitt eget språk och med västerlänningens ofrånkomliga distanserande utanförskap gestaltat en av dessa vandringssägner i fiktiv romanform är det en utmaning, både för författaren och för hans läsare. Hänvisningar till andra personer med liknande bakgrund, som fotografen Sven Nykvist och konstnären Sigfrid Södergren, är kanske tänkta att ge legitimitet åt det djärva beslutet att berätta den kongolesiska historien om mannen på ön.

I Hagerfors bok med samma namn, Mannen på ön, får läsaren via några aktörer i ett frigörelsedrama som sträcker sig över tre dygn följa den franska kolonin Kongos ”sönderfall” och ana gryningen av den självständiga republiken Kongo. Där är lärarinnan Madame Picot som ”gett sitt liv” för att undervisa kongolesiska flickor och ge dem den nödvändiga utrustningen för ett liv i självständighet. Där är representanterna för den sviktande kolonialmakten, guvernören, sergeanten och inte minst kaptenen; det är den sistnämnde som får uppdraget att göra slut på det folkliga upproret och punktera den afrikanska myten genom att skjuta den mystiske mannen på ön. Att resultatet blir ett helt annat än vad de franska kolonisatörerna väntat sig blir uppenbart.

Där är också företrädarna för det afrikanska samhället med byhövdingen som främsta representant för det genuint afrikanska, men också andra kongoleser i fransmännens tjänst som nu börjar föra sin egen talan.

Den ideologiska kampen kommer att stå mellan den infödda befolkningens alltmer uttalade krav på frihet, självständighet och modernitet och kolonisatörernas försök att behålla makten. Offertanken, så som den gestaltas såväl i den traditionella stamkulturen som i den svenska missionens kristna budskap, spelar en central roll genom den lille pojken Mutando. När den spännande historien nått sitt slut har 7-åringen Mutando just börjat sin första skoldag med eget skrivhäfte och egen penna, en symbolhandling som låter ana början till ett nytt Kongo där kolonisatörerna, militärer såväl som missionärer, inte längre har något reellt inflytande.

Lennart Hagerfors är en skicklig berättare, vilket han tidigare inte minst visat i sina självbiografiska böcker, Bortom Mukambo, Längta hem och Komma bort. Som gestaltare av ett fiktivt skeende sviktar han ibland och hemfaller åt alltför enkla lösningar med forcerade transportsträckor. Men detta är bara en randanmärkning om en i övrigt både spännande och insiktsfull berättelse med flera betydelsebottnar, där det västerländska sättet att tänka och handla effektivt konfronteras med det afrikanska, utan romantisering men också utan moralism.