Runt omkring oss pågår en del intressanta utvecklingar som de flesta av oss inte vet något om därför att dessa sker på främmande språk som vi inte behärskar och endast undantagsvis presenteras i svensk språkdräkt. Dessa utvecklingar kommer utan tvekan att förstärkas med den nya flyktingströmmen, vilket gör det ännu mer angeläget att syssla med dem.
Ett urval av den kurdiska poeten Farhad Shakelys dikter har nyligen översatts till svenska av Bo Gustavsson ("Avlägsenhetens strängar", Lindelöfs förlag) Särskilt i den långa dikten "Sträng" som har gett namn till samlingen och omfattar nästan halva diktbandet, använder sig Shakely av pronomenet Du på ett gäckande sätt.
Första gången Shakely blev översatt till svenska var 1998 då den nu bortgångne Lars Bäckström med flera översatte ett urval med titeln En pärla i drömmens grumliga damm som gavs ut av APEC. Redan då fanns ett Du i Shakelys poesi som lätt kunde glida ifrån läsaren. Den ena gången var det Kurdistan som tilltalades, den andra gången en älskad kvinna, ännu en gång Gud.
I själva verket är "Sträng" en egen samling som innehåller även några korta dikter. Under årens lopp har dikten inte bara växt till att omfatta trettio sidor utan också till att återspegla olika faser i Shakelys liv och skapande i ljuset av hans mystika tro.
Shakely flydde under Saddam Hussein från Irak till Syrien, Libanon och Tyskland för att slutligen hamna i Sverige. Parallellt med denna yttre resa pågick en inre där Shakely hittade tillbaka till sina rötter. Shakelys far var sufimästare, alltså en muslimsk mystiker som sökte upplysning och andlig rikedom i stället för en värdslig sådan. Under sina yttre och inre resor närmade sig Shakely denna inriktning som kännetecknas av allomfattande kärlek.
Mystiken finner ett egendomligt uttryck i det gäckande Du:et i "Sträng".
"De talar på ett främmande språk / och du svarar med kärlekens. / Du vill att de ska staka ut / språkets gränser på nytt. / Då skulle du lämna de nakna ordens provins / och bege dig till staden med det sjätte / sinnets ord."
Här betyder du egentligen jag. Shakely skulle kunna undvika ordet jag enligt sufiernas lära. Det gör han inte. Men han ersätter det ibland med ett du som har en större räckvidd än jag och inte behöver vara begränsad till honom själv.
Ibland skimrar Kurdistan tydligt fram i du-et:
"Dölj dig inte för mig; / även bortom berg, / hav och land / hör jag din jämrande ton. / Du räknar dina sår. Din kropp / är täckt av blod; du beklagar dig / över årstiden då löven faller."
Men snart byter du-et skepnad då lyssnaren eller läsaren tilltalas:
"Hur ska jag få dig att förstå / att solen är förmörkad?"
Och några rader senare, ännu en gång:
"Du grep med rötterna ännu djupare / ner i marken. / Du bar en slöja; det var gryningens dimma. / De förföljde dig i raseri / genom att följa spåret efter en av dina sånger…"
Här är det uppenbart poeten själv som blir förföljd.
På ett ställe kan man misstänka att det är Shakelys far som åberopas:
"Du övergav mig aldrig / utan stöttade mig genom att ta tag i min arm… / I detta mörkerland / är alla berg Tur."
Det är tydligen den mystika uppenbarelsen som poeten berättar om, när han växlar från du till jag:
”Förvandla mig till Fågel Fenix. / Mitt liv är tvekan och tvivel; / min död har ett oåterkalleligt slut.”
Möjligen menar poeten ”min död innebär ett oåterkalleligt slut” då han äntligen befrias från alla sina tvivel.
Men du-et kan få ännu andra skepnader:
”Du har färdats lång väg. Du har / fått de fattigas ansiktsdrag, / där du går de mäktigas väg.”
Här skiner avräkningen med marxismen och organisationen fram som påstår sig gå de fattigas väg, men i själva verket går maktens väg. Däremot lyfts den klassiska kurdiska ledaren Mustafa Barzanis roll:
”Vilken tyrann gav ordern / om att spärra in din röst bakom taggtråd och portar?”
Det finns vissa moment av sorg och förtvivlan i dikten, men också heroiska känslor – och här räds han inte jaget:
”Lik en örn är jag stolt och besatt av höjder. / Vad har jag med ett liv i låglandet att göra?”
I och med att "Sträng", förutom hans egen utveckling, också innehåller alla de bittra och ljuva erfarenheterna av Kurdistan under Shakelys liv kan den betraktas som en sammanfattning av Kurdistans alla upp- och nedgångar under det senaste halvseklet.
Bortsett från det är dikten uttryck för det mystika avståndstagandet från all världens trassel och besvär och inriktning på att förgås i det som Shakely kallar för Själarnas själ: ”På alla vägar jag färdas / är du mitt enda mål, min enda adress.”