Ett kyrkligt justitiemord i Uppsala

När man läser boken om prästen Mats Jonssons kontroverser med kyrkan, infinner sig en rad olika reaktioner, från bedrövelse till upprördhet. Men den avgörande och sammanfattande känslan blir nog faktiskt ändå häpenhet! Man blirhäpen över att vuxna männi­skor kan uppträda på detta sätt. Och då menar jag inte Mats Jonsson, utan hans ­vedersakare inom kyrkan. Hur har detta varit möjligt?Nils-Johan Höglund, läkare och kyrkligt aktiv, har skrivit en bok om "processen" mot Mats Jonsson, Prästen i Stenhagen: Kyrkopolitik i Uppsala 1996—2006. Det är ett slags vitbok, här avtrycks dokument, brev och skrivelser in extenso, men här finns också refererande text om olika inslag i denna sorg­lustiga historia. Det är en ­utomordentligt klargörande bok. Höglund berättar om ett justitiemord i dagens svenska kyrka!Mats Jonsson är en ovanlig präst. Han har tagit Jesu budskap på allvar, att gå ut bland alla människor och predika evangelium. Han har icke skilt på svart eller vit, på jude eller grek. Han har umgåtts med muslimer, romer och zigenare. Var det inte så Jesus gjorde?I sin församling har Mats Jonsson blivit mycket populär. Han har pratat med alla, han har tröstat och varit snäll, men han har också ställt krav och varit bestämd av sig. Han har vunnit respekt och tillgivenhet. Han har varit okonventionell, ibland kanske litet egensinnig, någon gång småslarvig. Vem är inte det?Uppenbart har hans självständighet och framgångar stört hans överordnade. Små struntsaker har förvandlats till allvarliga förseelser, fjädern har blivit en höna. Kritiken har successivt vuxit till trakasserier och ren förföljelse. Vad församlingsborna tyckt har inte spelat någon roll.Snöbollen har rullat vidare och blivit större och större. Tillsägelser, varningar, omplacering, sjukskrivning, ny omplacering och så småningom uppsägning och avskedande. Ofta har besluten tagits ovanför Mats Jonssons huvud. Skrivelser från församlingsbor till församling, kyrkoråd och domkapitel har inte föranlett någon åtgärd, om de alls besvarats. Kyrkans ledare har målat in sig i ett hörn och till sist varit oförmögna att ta sig ur knipan — med hedern i behåll.Mats Jonsson har naturligtvis inte alltid klarat den psykiska pressen. Efter en tids sjukskrivning skulle han rehabilitera sig och sökte då deltidsarbete som kyrkogårdsarbetare. Han skulle kratta och sköta blommor på Hammarby kyrkogård. Efter några veckor fick han avsked även här. Skälet var att han pratat med personalen och berättat historier under pauser i arbetet, samt att han vattnat en slokande ros på en "tattares" grav, där man inte betalat för gravskötsel!Denna historia vittnar inte bara om futtigheten i anklagelserna mot Mats Jonsson, utan också att församlingsledningen tagit varje chans att anmärka på honom. I led efter led saknas omtanke och vilja att klara ut situationen. Man drar fram episoder som ligger fjorton år tillbaka i tiden!Till sist blir det ett fall för Arbetsdomstolen. I samtliga nitton punkter fälls kyrkan. I punkt efter punkt visar domstolen att anklagelserna är ogrundade eller inte varit styrkta — men även om de hade varit styrkta hade de inte räckt till ett avskedande! Kyrkan förlorar på samtliga punkter och åläggs att betala ett stort skadestånd, innehållen lön samt rättegångskostnader för motparten. Vad säger man då? De högsta i ledningen vill inte uttala sig. De skickar fram en representant, Martin Garlöv, som fortsätter att skymfa Mats Jonsson. Denne har "misskött sig" och det "finns skäl som inte ryms inom regelverket". Tanken att han skulle återanställas avfärdas bryskt med att "det finns inte ett sådant alternativ på kartan". Inte ens nu kan kyrkan sträcka sig till en försonande attityd.Vart tog den kristna kärlekstanken vägen?