Ett multivitaminpiller bland höstens böcker

"En främmande fågel i vår hummande och småpryda kultur" skrev en kritiker när ­Birgitta Stenbergs självbiografiska Kärlek i Europa kom 1981. Det skulle kunna gälla också 23 år senare för Alla vilda som kommer ut i dag. Det är den 72-åriga författarens femte roman i den självbiografiska svit där också Rapport, Apelsinmannen och den senaste, Spanska trappan från 1987, ingår.Alla vilda handlar om Birgitta Stenbergs just vilda liv i 1950-talets gaykretsar på Mallorca bland konstnärer, poeter, romanförfattare och skådespelare.I fokus står förstås den 20-åriga Birgitta själv. Hon målar fram en bild av sig själv som drömmare och tänkare med högt flygande planer att bli författare. Hon registrerar och iakttar, deltar visserligen, men ofta slutar det med att hon måste ila hem och skriva ned: Måhända kan det bli upptakten till den första roman hon ännu inte fått publicerad? Eller en självbiografisk roman på Norstedts 50 år senare?Alla vildas unga Birgitta är inte lika naiv som den Birgitta som kom till Paris i Kärlek i Europa. Trots att hon bara är ett par år äldre. Men fortfarande ser hon på världen som för förs­ta gången. Allt är lockande. Allt vill hon göra. Vare sig det gäller att utforska sin sexualitet eller träffa en författare som hon beundrar.Rakt på sakDet borde vara lätt hänt att författaren putsade till sitt yngre jag. Det hade man till och med förlåtit henne. Det kanske hon har gjort. Men det upplevs inte så. Det känns varken sentimentalt eller friserat, utan trovärdigt och rakt på sak.Runt om Birgitta finns bland andra flickvännen Louise och vännerna Chuck, Jack, Mette och Aase-Marie. Av dem ges en aning klichéfylld bild av homosexuella, som lite fjantiga, utseendefixerade och känslomässigt ytliga.Inga gränserVad Alla vild framför allt förmedlar är en känsla av att allt är möjligt, det finns inga gränser utom dem man själv sätter.Dessutom berör romanen missbruk. Både Birgitta och hennes kompisar konsumerar alkohol och droger i stora mängder.Det här kommenteras mot slutet när författaren knyter samman och söker upp vännerna som gamla för att få deras uppfattning av hur det egentligen var. Det visar sig då att några har blivit närapå renlevnadsmänniskor.Boken ger också en bild av hur det var att vara öppet homosexuell i Europa på 1950-­talet och väcker funderingar kring hur stor skillnaden egentligen är mot i dag.Eftersom den utspelar sig i Spanien som då var diktatur påminner den därtill om allt som har skett i Europa sedan andra världskriget.Och att händelserna är så färgstarka gör att språket också tar fart. Ofta återger Birgitta Stenberg i detalj vad vännerna har på sig, hur det ser ut på en viss plats på Mallorca, hur flickvännen Louise luktar när hon just har tillfredställt sig själv och hur de trista villorna i Bromma ser ut när hon tvingas återvända hem till mamma. De detaljerade beskrivningarna bjuder in läsaren att vara på plats och känna med Birgitta.Även om Alla vilda inte är fullt så mycket "en främmande fågel" i vår pryda kultur som Birgitta Stenbergs tidigare är den ändå ett multivitaminpiller bland höstens böcker och lockar läsaren att vilja leva lite mer utsvävande, utanför de vardagliga rutinerna.Och den går utan problem att läsa som fristående, även om mycket återknyter till händelser i de andra självbiografiska romanerna.Birgitta Stenberg avslutar med att skriva att det finns så mycket kvar att göra något av. "Bara tiden räcker till innan det blir för sent och alla bokstäver löser upp sig och orden flagnar bort." I en intervju nyligen lovade hon att det skulle bli en sjätte och sista självbiografisk roman. Det är bara att hoppas att hon håller det löftet.