Ett sorgespel om ondskan

Jonas Gardell är en av Sveriges mest lästa författare. Och det inte utan skäl. Det är få andra diktare som med nyansrikedomen i behåll så exakt förmår avlyssna rörelserna djupast inne i vårt samhälle, där allt betydelsefullt utspelas. I en svit romaner har Jonas Gardell riktat uppmärksamheten mot de strömningar och stämningar under folkhemmets yta, som inte minst har varit bestämmande för unga människors livsvillkor.
@3a Text:I den första av dem, En komikers uppväxt, använde huvudpersonen Juha sig av att spela pajas och rolighetsminister för att klara sig undan kamraternas mobbning och samtidigt hålla ångesten under någorlunda kontroll. Den andra romanen i sviten hette Ett ufo gör entré. Här fanns även klasskamraten Jenny med som ett membran för en omöjlig anpassning till en ofta omänsklig värld.

Den avslutande delen i trilogin kom förra våren. Till den boken har Jenny inte bara fått lämna sitt namn som titel. Hon är också huvudperson i ett sorgespel som är så välkomponerat och drabbande utformat, att det emellanåt gör rent fysiskt ont att läsa. Till det som ingår i berättelsen hör exempel på en ondska som i hög grad blir en spegelbild av de vuxnas värld. Man kan läsa romanen om Jenny som ett ödesdrama som hos de grekiska tragöderna, där inslagen följer varandra steg för steg utan att någon kan hejda förloppet.
Motvikten till vad som händer inombords hos en människa som tidigt förlorar sin oskuld och tillit till världen är ett den evangeliska teologin närstående synsätt med försoning, förlåtelse och nåd. I Jonas Gardells författarskap intar Jenny en framskjuten plats, när den också förmedlar åtskilligt av den empati och tröst som är det kanske allra viktigaste inslaget i författarens hela diktning. Det förser den här Siriprisbelönade boken med lyskraften som hos en legend.

Ett sorgespel om ondskan

I Jonas Gardells nu i pocketutförande utgivna roman Jenny intar empatin en framskjuten plats.