Ett unikt författarskap återupptäckt

Irène Némirovskys roman Ensamhetens vin gavs ut i svensk version första gången på 1930-talet. Den unga författaren, född i en judisk familj i Kiev men sedan ryska revolutionen boende i Paris, hyllades i sitt nya hemland. Fadern var en framgångsrik bankdirektör och Irène Némirovsky kunde leva ett liv utan större ekonomiska bekymmer. Hon gifte sig och fick två döttrar, men när judeförföljelsen hårdnade försvårades hennes situation. Den mästerliga romanen Storm över Frankrike som postumt gett Némirovsky stort internationellt erkännande, skrevs mitt under det brinnande andra värlskriget. In i det sista arbetade hon med den gripande samtidsskildringen som om hon visste att dagarna var räknade. Sommaren 1942 hämtades Irène Némirovsky av fransk polis och kort därefter, endast 39 år gammal dog hon i förintelselägret i Auschwitz.

Världen över återupptäcks nu detta unika författarskap. Genom en dotters försorg hamnade det sista manuskriptet under tryckpressarna. Den omfattande krigsromanen som återger ett land i fullständigt kaos där parisare från alla samhällsklasser flyr ut på landsvägarna, fick ett enormt genomslag sex decennier efter författarens död. Nu riktas uppmärksamhet även mot Némirovskys tidigare produktion. Albert Bonniers förlag har i dagarna för andra gången gett ut Ensamhetens vin, i modern och smidig översättning av Dagmar Olsson. I jämförelse med Storm över Frankrike är perspektivet snävare, med fokus på en olycklig flickas uppväxt i en känslokall familj. De politiska oroligheterna i förra seklets början har placerats i kulissen och i stället leder den individuella erfarenheten berättelsen. Hélène Karol växer upp i en rysk landsortsstad. Hemmet saknar inte ekonomiska medel, men däremot kärlek och omtanke. Den egoistiska modern kuttrar hellre med sin unge älskare och köper dyra klänningar och pälsverk till sig själv, än ser till sin enda dotters välbefinnande. Fadern som tidvis bor på annan ort drar in stora summor pengar. Han har en faiblesse för spel och när väl Hélène får tillbringa lite tid på tu man hand med sin far, slinker han in på ett kasino och lämnar henne ensam att vänta utanför till sent in på natten. Enda trösten finner stackars Hélène i fröken Rose, sin franska guvernant.

Inte helt olik är fröken Rose en annan av Irène Némirovskys romankaraktärer. Även i den sorgliga men vackra kortromanen Höstflugorna finns en godhjärtad trotjänarinna som under revolutionen följer en rysk familj i landsflykt till Frankrike. I Höstflugorna såväl som i Ensamhetens vin tycks tjänstefolket ha valt bort sin självständighet och rätt till eget liv. Det är som om de existerar för att de är behövda. Mycket känsligt har porträttet tecknats av den spröda, prydliga fröken Rose. Trots att hon som flera andra bär på en inre längtan efter någonting annat, sviker hon aldrig Hélène. Med guvernantens snälla förmaningar och trygga hand lindras barnets ensamhet: "Hélène gick fram till fröken Rose och drog tankspritt i hennes handarbete. Fröken Rose förde med en suck upp den svarta hårrosetten som rasat ner i Hélènes panna:
- Så varm du är, Lili? Håll dig lugn nu, läs inte, du läser för mycket, ta ditt mosaikspel eller ditt plockepinn?
Jungfrun kom med lampan, och när dörrar och fönster hade stängts bildades en kort stund ett slutet litet universum, lika skimrande som ett snäckhus men också lika skört, runt barnet och guvernanten."

Som själva livet är bandet mellan barnet och guvernanten förgängligt. En dag behövs inte längre omsorgen från fröken Rose: hon är förbrukad och går sitt tragiska öde till mötes. Samtidigt rör sig berättelsen in mot sin hårda kärna. Hélène är nästan vuxen och barndomens övergivenhetskänsla har övergått i hämndbegär mot den självupptagna modern. I Irène Némirovskys mörka, mycket välskrivna psykologiska drama utmanas till sist tyrannen där hon är som mest sårbar. Genom att stjäla moderns älskare vill Hélène ta sin revansch.

Ett unikt författarskap återupptäckt

Efter den uppmärksammade postuma utgivningen av Storm över Frankrike har ljuset nu fallit också på Irène Némirovskys tidigare författarskap och Charlotte Vybiral känner igen författaren.