Familj och föräldraskap under 1900-talet
Cecilia Lindgren behandlar en viktig dimension av det sociala livet på familjenivå, skriver Agneta Lilja.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Adoption är i Sverige en samhällelig verksamhet under offentlig kontroll, där domstolar, barnavårdsnämnder och enskilda utredare är centrala aktörer. Adoption äger rum i ett sammanhang av politiska beslut, vetenskapliga perspektiv och kulturella föreställningar om barn familj och föräldraskap. Så presenterar Cecilia Lindgrens sin avhandling vid Tema Barn vid Linköpings universitet. I avhandlingen penetrerar hon synen på familj och föräldraskap under 1900-talet via ett studium av adoptioner. Hon gör tre nedslag i historien; ett på 1920-talet, ett på 1950-talet och ett på 1970-talet. I samtliga fall vill hon undersöka hur diskussionerna om barnets bästa förts.
Familjebildning genom adoption blev möjlig i Sverige genom en lag av år 1917. Avsikten med lagen var att minska antalet barn som hade dåliga uppväxtförhållanden. Lagen föreskrev s.k. svag adoption, dvs. arvsrätten mellan barn och adoptivföräldrar var begränsad och adoptionen kunde hävas p.g.a. misshandel eller kriminalitet. Barnet behöll alltså viss tillhörighet till sina biologiska föräldrar. Adoptioner under 1920-talet gällde främst föräldralösa barn som adopterades av de fosterfamiljer de redan vistades i. Ekonomiska förhållanden var inte avgörande, visar Lindgren, utan snarare var det fråga om att premiera en vilja att ta hand om ett barn och att erbjuda det en familj. Adoptivföräldrarna skulle erbjuda ett gott och tryggt hem åt barn som annars skulle sakna möjligheter att få ett bra liv.
Adoptionslagen från 1917 revideras 1944. Revideringarna innebar dels att föräldrar med egna biologiska barn tilläts att adoptera utan att behöva ange särskilda skäl därtill, dels att adoptioner kunde hävas om barnet visade sig lida av någon fysisk eller psykisk störning som adoptivföräldrarna varit ovetande om vid adoptionstillfället.
Under 1950-talet var adoptivfamiljen oftast ett barnlöst par i 30-40-årsåldern. Modern var hemmafru, vilket ansågs vara det bästa för barnet, och idealet var att det skulle finnas likhet mellan barnet och familjen, t.ex. vad gällde utseende. Således var det inte att rekommendera att "placera barn av utpräglat sydländsk typ hos blonda och resliga personer". Adoption blev ett sätt att skaffa barn och att bilda en ideal och fulländad familj och barnets bästa handlade om att ha goda föräldrar. Adoption syftade till att skapa det som då ansågs "normalt", dvs. ett mamma-pappa-barn-förhållande.
1958 års adoptionslag föreskrev s k stark adoption. Det innebar att adoptivbarn jämställdes med adoptivföräldrarnas biologiska barn i frågor om arv samt att de juridiska banden till de biologiska föräldrarna klipptes av. Samtidigt skedde vissa inskränkningar i rätten att få adoptioner hävda. Möjligheten att häva en adoption togs sedan bort helt 1970.
Under 1960-talet minskade antalet adoptioner eftersom allt färre barn blev tillgängliga. Ändå fanns ett starkt intresse för att adoptera. Frågan utreddes och från 1975 etablerades internationella adoptioner, genom att Sverige ingick avtal med några givarländer. Idealet var att adoptionen skulle fungera som ett slags hjälpinsats riktad mot de delar av världen som var ekonomiskt och socialt mindre lyckligt lottade. Adoptivfamiljen var oftast ett välbeställt gift par i 30-årsåldern, som kunde garantera barnet ett bra hem och en bra omgivning. Hänsyn togs till tillgång på lekplatser och barnomsorg, faktorer som skulle göra det enklare för barnet att integreras som social varelse i den nya miljön och det nya landet. En riktig familj, konstaterar Lindgren, "var en familj som kunde slussa sitt barn ut i samhället", dvs en social familj.
Lindgrens bok är både välskriven, läsvärd och spännande. Den handlar om en viktig dimension av det sociala liv som utspelas på familjenivå, men speglar samtidigt ett föränderligt samhälle och dess institutioner. Avhandlingen om adoptioner i ett historiskt perspektiv blir därmed en berättelse om samhällsutveckling, attityder och ideal under närmare ett sekel i Sverige.
Cecilia Lindgren: En riktig familj. Adoption, föräldraskap och barnets bästa 1917-1975