Familjen är en livshotande sjukdom

Om författandets envisa plåga handlar fransyskan Claire Castillons tredje till svenska översatta bok. När novellsamlingen Insekt kommit ut skrev jag (UNT 20/8 2007) att jag hoppades att den skulle följas av fler lika stimulerande och provocerande volymer. Fjolårets novellsamling, Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska levde upp till mina förväntningar. Det gjorde däremot inte årets roman.
Temat i Därunder ett helvete är detsamma som i novellsamlingarna, familjen som livshotande sjukdom, dold under ett tunt lager polityr. Berättarjaget är författare. Hon lever med en man kallad åsnan men attraheras av mannen med adamsäpplet. Nu vill hon berätta historien om den gamla, det vill säga farmodern, men bara för sig själv. Sedan vill hon fortsätta med mammans, systerns och sin egen historia för att få reda på varifrån "den svarta askan i kvinnornas blick" kommer. Vilken roll spelar den gamle, han som pinkade på pigan, brodern med sina "sexuella plågor" och den dystra, iskalla pappan?

Själv kallar hon sig den lilla. Hon samlar på "barnord" och när åsnan flyttar in hos henne gömmer hon sina innersta barntankar i en låda med hänglås på. Allt handlar om skrivandet. Hon isolerar sig, hennes ord tål inga besök. Samtidigt utnyttjar hon alla och envar, hon manipulerar för att få stoff till sina historier.
Det som är svårast att stå ut med hos åsnan är hans ord: kallingar, yoggert. Men för att våga närma sig mannen med adamsäpplet bestämmer hon sig för att stå ut med hans klichéer.
"Därunder ett helvete" är en skickligt komponerad roman, en roman för författare. Vi känner igen oss på ett intellektuellt plan men få av oss torde bli berörda emotionellt av helvetesskildringarna. De känns ansträngda, som om Claire Castillon försökt hitta tillbaka till den förtätning som kännetecknade novellerna i "Insekt". En episod handlar om hur systern förlorar sitt väntade barn ute på stan. Hundar kommer fram och sniffar på köttet. Sedan går hon hem med barnet utsträckt framför sig, tvättar det, skär det i bitar och steker det ihop med grönsaker.
En annan episod är från ålderdomshemmet, där den gamla tas in. Hon vägrar att lägga sig i sängen utan sin man. I stället sätter hon sig i fåtöljen, sitter där tills hon fått ett tjockt pansar på ryggen, faller sedan framåt och kryper ihop på golvet som en stor snigel.
Här liksom i Insekt är Kafka påtagligt närvarande.

Familjen är en livshotande sjukdom

Författaren Claire Castillon återvänder ständigt till familjen. Men nya romanen Därunder ett helvete lever inte upp till förväntningarna, anser Marianne Jeffmar.