Färgstarka kvinnor i Nazityskland

Annelies von Ribbentrop var dotter till sektfabrikanten Otto Henkell och växte upp i rikedom och lyx. Hon var inte särskilt fager, men apart, livlig, intelligent, slagfärdig och elak. År 1919 mötte hon Joachim (von) Ribbentrop som hade bakom sig ett brokigt förflutet i Kanada som skogshuggare, dykare, violinist, bankman, isdansare samt officer i tyska armén. På 20-talet lyckades han få den tyska generalagenturen för whiskymärket Johnny Walker, vilket övertygade Annelies föräldrar om hans lämplighet som äkta make för dottern. Äktenskapet lär ha varit mycket lyckligt, och de fick fem barn. Det rådde dock ingen tvekan om vem som styrde och ställde i den familjen: det var hustrun, allmänt kallad "Lady Macbeth".Politiskt aktivJoachim von Ribbentrops karriär är otänkbar utan hust-run. Hon var politiskt aktiv som ingen kvinna i Tredje riket. År 1936 blev von Ribbentrop ambassadör i London, där han snart blev känd för sina upprepade klavertramp. Pressen kallade den odiplomatiske diplomaten för "Brickendrop". År 1938 utnämnde Hitler honom till utrikesminister. Hans viktigaste rådgivare var fortfarande hustrun. Det var kanske hon som kläckte idén med den taktiska tysk-sovjetiska nonaggressionspakten 1939, som räddade Tyskland i nära två år från ett tvåfrontskrig.Efter krigsslutet hamnade Annelies von Ribbentrop i interneringslägret Dachau. När hon blev frigiven förde hon flera processer och gav ut några böcker för att rentvå sin makes politik. Hon dog 1973.Ett anspråkslöst livEn helt annan personlighet var Ilse Hess, dotter till en välbärgad preussisk läkare. Familjen var "deutschnational", dvs patriotisk och starkt konservativ.Tidigt föll hon för en ung man med ovanligt djupt liggande ögon, kantigt ansikte, buskiga ögonbryn, allvarlig, hypokondrisk, nykterist, icke-rökare: Rudolf Hess. Som maka till Hitlers ställföreträdare var hon egentligen landets "first lady", men ointresserad som hon var av moderiktiga kläder och sällskapsliv överlät hon den rollen åt Emmy Göring och Magda Goebbels. I jämförelse med andra nazikoryféer förde familjen ett anspråkslöst liv. Efter högt föredöme var man vegetarianer.Den omvälvande händelsen i Ilse Hess liv inträffade den 10 maj 1941. Maken flög då till Skottland för att sluta fred med Churchill, en mission som fortfarande lär sysselsätta historiker. Nyheten slog ner som en bomb, Hitler fick ett raseriutbrott. Ilse Hess förhördes och sattes en tid i husarrest. På Hitlers tillskyndan fick hon senare en månatlig pension som hon och sonen Wolf-Rüdiger kunde leva på.I Nürnbergrättegången fick Rudolf Hess livstid. Han undanbad sig alla besök, även av familjen. Kontakten upprätthölls brevledes. År 1947 placerades Ilse Hess i ett arbetsläger för kvinnliga nazister. I den följande rättegången 1948 fick hon 6 månaders fängelse villkorligt och 2 000 Reichsmark i böter. År 1955 öppnade hon ett pensionat nära Hindelang i Allgäu-alperna.Först när maken blev svårt sjuk (1969), medgav han besök av familjen. För hustrun förblev Rudolf Hess en "martyr för freden". Länge räknade hon med hans benådning som hon dock aldrig fick uppleva. Rudolf Hess tog sitt liv 1987, själv dog hon 1995 vid 96 års ålder.Av kollegerna kallades Thea von Harbou för "filmscenariernas drottning" — och det med fog. Totalt åstadkom hon 70 filmmanus.Från böcker till filmHon föddes 1888 i en bajersk adelsfamilj som gjort konkurs. Under några år var hon skådespelare, men när första världskriget bröt ut blev det ont om jobb på teatern. von Harbou slog då om och började skriva krigiska romaner och noveller i stället, t ex Der Krieg und die Frauen och Deutsche Frauen. Stilles Heldentum. "Ni är en profetissa!", sade den entusiastiske kejsar Wilhelm II. Hennes litterära förebild var Karl May, indianboksförfattaren. Även Theas hjältar var tappra, ridderliga, tystlåtna och tålmodiga. Kritikernas omdömen var förintande, men läsarna älskade henne: böckerna såldes i 20—30 upplagor! von Harbou sympatiserade med Hitlers uppfattning om kvinnans roll i samhället: anspråkslös hemmafru, självuppoffrande, patriotisk.Mera av en slump kom hon att syssla med film. Hon upptäckte nämligen att bolaget May-Film tänkte filma en av hennes texter utan hennes vetskap. I stället för process övertalades hon att själv skriva manus. Det blev startpunkten för hennes cineastiska bana; hennes stumfilmsmanus var rika på fantasi, starka känslor och patetiska gester.Riktig fart tog karriären dock först när hon mötte regissören Fritz Lang; de var gifta 1922—1932. Det blev det kanske mest produktiva samarbetet (regissör—manusförfattare) i den tyska filmens historia. Här kan bl a nämnas Nibelungen I—II: Siegfrid drakdödaren och Kriemhilds hämnd (1925), Hitlers älsklingsfilmer. Berömd är också stumfilmen Metropolis (1926), som i dag räknas till ett av filmhistoriens mästerverk.Den bästa filmen av paret Lang—von Harbou anses vara M — eine Stadt sucht einen Mörder (1931), i Sverige enbart M. Efter att ha sett den filmen noterade Goebbels i sin dagbok: "Lang kommer en dag att bli vår regissör." Det blev han nu inte: Langs mor var judinna, därför fann han 1933 för gott att flytta till Paris. Till USA utvandrade han 1934 och kom att bli en av de stora regissörerna i Hollywood.Thea von Harbou hade inga svårigheter att samarbeta med nazisterna. I ett domstolsutslag 1949 fick hon dock papper på att hon var politiskt "icke-belastad". Hon dog 1954.Väldokumenterat och lättläst"Cherchez la femme!", säger fransmännen, eller: "Det är kvinnan bakom allt ?" Att dessa sentenser har fog för sig, framgår klart av den österrikiska historikern Anna Maria Sigmunds trilogi, där hon beskriver 20 färgstarka kvinnor under Tredje riket.Med den nu utgivna väldokumenterade och lättlästa tredje delen har Sigmund givit ännu ett viktigt bidrag till belysningen av ett ämne som männen ofta förtränger: Kvinnans roll bakom politikens och kulturens kulisser.Del I—II av Anna Maria Sigmunds arbete om några av dessa kvinnor recenserades på kultursidan den 31/7 2001. Den senaste volymen utkommer i höst på svenska (Tiedlunds förlag).Folke Freund