Gammal skåpmat à la carte och pliktskyldigast hopvispade lärdomssuffléer – så ter sig ofta den genre som heter akademisk festskrift. Men taffeln kan också erbjuda enstaka godbitar. Så är fallet med I lag med böcker, tillägnad den nyligen avgångne överbibliotekarien på Carolina, Ulf Göranson. Antalet röster i den medverkande hyllningskören är hela 37 stycken, flera av dem välkända kulturpersonligheter med eller utan Uppsalaanknytning. Övriga skulle mått väl av någon sorts redaktionell presentation.
Som en aptitretare kan man läsa litteraturprofessorn och universitetsbyråkraten Margaretha Fahlgrens uppsats om hur Maria Langs kriminalkommissarie Christer Wijk löser ett mord i biblioteksmiljö – i det fallet ett forskningsbibliotek i Stockholm, inte vårt Carolina. Huruvida det förekommit konkret blodiga mord där vet jag inte, men under min studietid råkade jag då och då avlyssna hur äldre lärda män framviskade konspirationer till karaktärsmord i form av sakkunnigutlåtanden.
Merparten av bidragen är som sig bör seriösa på gränsen till sövande, men vissa stämmer till vaken eftertanke. Vilka konsekvenser kommer till exempel digitaliseringen att få för framtidens forskningsbibliotek? Tänkvärd är även förre justitiekanslern Göran Lambertz avvägning mellan det offentlighetskrav som åvilar forskningsbibliotek och plikten att begränsa allmänhetens tillgång till exempelvis barnpornografiska bilder.
Mindre kontroversiellt är det ämne Göransons efterträdare på Carolina, Lars Burman, valt: Carl von Linné som inspektor för Smålands nation här i Uppsala. Intill uppfriskande kätteri gränsar däremot ärkebiskop Wejryds reflexioner om ”Religion med eller mot naturen”.
Dessa punktnedslag i den digra akademiska luntan ska avslutas med Italienresenären Per Ströms tankar om turistlivet– i regelrätt haikuform. ”I väntan på krognotan” skaldar han:
Mättad går man ”hem” –
bortrest bäst med magen full
pilgrim får sin sömn.