Finstämda kåserier

Före kamerans tid var det lika självklart att lära sig teckna som att kunna skriva. Antingen man reste på en grand tour till Frankrike och Italien, eller man banade sig väg i skogen för att titta på ovanliga växter och djur, var det ofrånkomligt att använda sig av ritstiftet. Det var ingen tillfällighet att det fanns en ritmästare vid universitetet. Alla skulle lära sig detta viktiga hantverk, för det betraktades naturligtvis mer som hantverk än som konst. Linné var ingen god tecknare, men han var desto säkrare i sina verbala beskrivningar. För andra var det tvärtom.I våra dagar är kombinationen författare—tecknare inte så vanlig. Vi har lysande exempel i sådana som Gunnar Brusewitz och Stig Claesson (Slas), men de befinner sig på en professionell nivå. Skillnaden är att Brusewitz berättar historia, medan Slas berättar historier.Publicerade i UNTGenren kåseri med teckningar lämpa sig ovanligt bra i tidningar. Utrymmet är inte så stort. Man berättar en episod, återger ett möte eller skildrar en miljö. Bengt Olov Albrektson, tidigare kulturchef i Jönköping men bosatt i Alingsås, har specialiserat sig på kulturmiljöer, och det gör han på ett utomordentligt fint och inkännande sätt. I samlingen Från Varnhem till Venedig: Strövtåg i dikt och verklighet har han plockat ihop sina illustrerade kåserier, som tidigare varit publicerade i bl a UNT.KulturpersonerPå ett lättsamt och trivsamt sätt berättar Albrektson om hus, byar eller städer, där kulturpersoner bott eller verkat eller råkat befinna sig. I den förra samlingen fick man veta att Mark Twain hade besökt Jönköping. I den nya får man läsa om Selma Lagerlöfs besök på Gotland. Hon skulle skriva Antikrists mirakler men blev störd i sitt arbete genom att den finske kollegan Tavastjerna också befann sig på platsen. Albrektson berättar vidare om Henrik Bernhard Palmaer från Linköping, under elva år student i Uppsala, sedan grundare av Östgöta-Correspondenten. Palmaer var berömd för sina vassa formuleringar; det var han som föreslog att man skulle höja överklassens moral genom att trycka bibelord på spelkorten.Vi får en inblick i psalmdiktaren Lina Sandell Bergs barndomshem i prästgården Fröderyd i Småland, Victoria Benedictssons hem i postmästarhuset i Hörby, och Ellen Keys magnifika men idylliska bostad Strand. I Jämshög i Blekinge hittar Albrektson tre folkkära och mycket lästa författare: Pehr Thomasson, numera bortglömd men under det senare 1800-talet en populär folklivsskildrare; Sven Edvin Salje, som förnyade bonderomanen på 1940- och 50-talen; Harry Martinson, den mest framgångsrike av dem alla, Nobelpristagare 1974.Lycklig kombinationMånga flera passerar revy, Almqvist, Geijer, Strindberg, Fröding, Birger Sjöberg, Ferlin, Taube med flera. Alla har de satt sina spår på någon plats. Kultur och miljö vävs ihop. Uppsala skymtar i många sammanhang. På slutet kommer också utländska perspektiv in med glimtar från Paris, Florens, Venedig och Athen.Detta är kulturkåserier av bästa slag med en lycklig kombination av lättsam text och finstämda teckningar.