Från apan till örnen via zebran

EN NY BOK. Det före detta statsrådet Jan O Karlsson skulle år 2003 redogöra för hur han skött sig i en utfrågning angående några diskutabla ersättningar han mottagit. Han skall vid utfrågningen ha gjort En hel pudel, d v s lagt sig på rygg och sprattlat med benen i underdånighet när han ursäktade sitt beteende. Uttrycket en hel pudel togs genast upp av pressen och är i dag allmänt känt och har samma innebörd som det äldre att krypa till korset.Detta nya uttryck och en inte obetydlig rad andra både äldre och nya behandlar språkvetaren Magdalena Hellquist förtjänstfullt i sin nya bok. Boken är ett zoologiskt abc, där författaren sammanställt ordspråk, ordstäv, talesätt och uttryck som alla hänvisar till olika sorters vilda och tama djur. Sitt material har hon hämtat ur en rad disparata källor som Bibeln, tryckta ordspråksutgåvor från 1400-talet och framåt samt arkivsamlingar. Materialet har sedan hon ordnat i bokstavsordning från apa till örn. Denna ordning gör det enkelt att hitta rätt djur i boken trots att ett register saknas.Boken är både fantasieggande och underhållande. Samtidigt som den är föredömligt lättsamt hållen, och därmed tillgänglig för en bred läsekrets, innehåller den dock mycken vetenskaplig kunskap om djuren och föreställningar knutna till dem. Läsaren får t ex veta att zebran under antiken och medeltiden var okänd i Europa. Det finns därför inga europeiska fabler eller sagor om den och till och med den lärde Carl von Linné hade vaga kunskaper om djuret. Han trodde i likhet med många andra att den var detsammasom fabeldjuret enhörning. Det var, påpekar Hellquist, först med kolonialismen som zebran blev känd och synlig i zoologiska parker i Europa. I abc-böckerna har den gärna stått som exempel på bokstaven z.Till skillnad från den sent bekanta zebran var dock elefanten tidigt känd. Elefantvisning förekom vid Karl den stores hov på 800-talet. Även om gemene man inte sett djuret hade i alla fall de ledande skikten kunskap om det. Detta har dock inte förhindrat att elefanten uppfattats som ett fabeldjur och tillskrivits de mest märkliga egenskaper. Detsamma gäller, visar Hellquist, krokodilen.Hellquist ger inte bara en rad exempel på kunskap om, och föreställningar knutna till, djuren, hon gör också språkliga utredningar som visar hur ord och uttryck kan härledas. Som språkvetare har hon här stort kunnande. Hennes etymologiska utredningar tillför boken ett särskilt värde.Hellquists sakkunskap till trots har dock ett allvarligt faktafel insmugit sig i boken. Författaren uppger att en av de ordspråksutgivare hon stöder sig på, Anna Birgitta Rooth, var professor i nordiska språk i Lund. I själva verket var hon professor i etnologi i Uppsala. Någon namne, som hon skulle kunna sammanblandas med, har hon såvitt bekant inte.Denna skönhetsfläck förtar dock inte intrycket av att boken är både fyndig, underhållande och fylld av lärdom. Den är dessutom effektfullt och sparsmakat illustrerad av Owe Gustafson. Jag rekommenderar den således till nöjsam läsning och anser att den en utmärkt gåva att ge till egentligen vem som helst.