Från hårda fakta till anekdoter

Lagom till den allsvenska premiären publicerar sportskribenterna Lars Grimlund och Frederic Pavlidis en fakta-späckad supporterhandbok om Hammarby IF. Såväl nyfrälsta som mer erfarna hammarbyiter har åtskilligt att hämta, såväl i form av allt från hårda fakta till anekdoter.För ordningens skull skall sägas att supporterhandboken egentligen inte gäller Hammarbys IF, utan klubbens fotbollssektion. Det är naturligtvis helt i sin ordning eftersom fotbollen numera utgör den allt överskuggande idrotten. Dock förtjänar det att påpekas att det faktiskt var ishockeysektionen som en gång förvandlade laget från en kvartersklubb kring Katarina och Sofia församlingar till ett svenskt storlag. Åtta SM-guld hann Hammarbyhockeyn bärga innan fotbollen etablerade sig i högsta serien i mitten av 1950-talet. "Det svänger om Bajen"I (herr)fotboll tog Hammarby sitt första och hittills enda SM-guld så sent som 2001. Något oegentligt talades det då om att klubben hade fått vänta i 104 år på guldet. Fullt så illa var det dock inte. Förvisso bildades Hammarby IF 1897 (som fortsättning på Hammarby roddförening, grundad redan i slutet av 1880-talet), men fotbollen kom med på programmet först 1915. Några år senare slogs laget samman med Johanneshovs IF, i vars svartgulrandiga tröjor Hammarby kom att spela ända fram till 1978 (i ishockey och bandy gick man dock över till grönvitt redan i slutet av 1930-talet). I dag associeras färgkombinationen svart/gult främst med ärkerivalen från Solna, men färgerna har sin givna plats också i Hammarbys historia.Ännu i dag utgör de klassiska "tigerränderna" Hammarbys bortamatchställ.Det svänger om Bajen brukar det med rätta sägas. Klubben har upplevt både djupa sorger och stora ögonblick. Det ligger väl i sakens natur att det främst är de senare som uppmärksammas i supporterhandboken. Det gäller inte minst "54:orna" som "på allvar" etablerade laget i högstadivisionen, "82:orna" som var ytterst nära att vinna SM-guldet (men som föll i finalen mot IFK Göteborg), "89:orna" som mirakulöst ordnade ett allsvenskt avancemang på Vasalunds bekostnad, samt, förstås, 2001 års SM-vinnare. Men de svidande nederlagen göms heller inte undan, låt vara att de flesta grönvita nog helst skulle vilja förtränga den osannolika förlusten med 9—1 (!) mot Djurgården 1990 eller den förnedrande hemmaförlusten med 0—4 mot Hertzöga (från ett villasamhälle i Karlstads utkanter) 1992.En annan avdelning förtecknar klassiska mål, däribland det allra mest klassiska Hammarbymålet genom tiderna. För så kan man nog kalla Nackas Skoglunds mål mot Karlstad 1964. Två minuter hade gått av Nackas comebackmatch i Hammarby efter en 14-årig proffstillvaro när han skruvade en vänsterhörna direkt i mål. Tala om återkomst till svensk fotboll! Men så vårdas än i dag minnet av den redan 1975 bortgångne legendaren. Varje julafton (Nackas födelsedag) samlas fansen vid Nackastatyn på Katarina Ban-gata där tal till hans minne avhålls. Julen 2004 blir ceremonin större än vanligt eftersom Nacka i år skulle ha fyllt 75.Olika fraktioner och grupperSupporterkulturen speglas på många sätt i boken. I högre grad än AIK:s och Djurgårdens supportrar har Hammarbys fans splittrats upp i olika fraktioner och grupper, av vilka de viktigaste förtecknas. Och utifall någon hammarbyit ännu skulle sväva i okunnighet om på vilka Söderkrogar de grönvita vanligtvis fylkas före matcherna erbjuds handfast vägledning.Lars Grimlund och Frederic Pavlidis har åstadkommit en tilltalande och mycket rekommendabel guide. Om man till äventyrs har sina sympatier hos Djurgården eller AIK utger författarparet samtidigt motsvarande supporterhandböckerom dessa lag.