Från stuprör till flöde

Egentligen är jag skeptisk mot nya böcker om ledarskap, förändringar, organisationsutveckling och visioner. De är ofta så förenklade och hurtfriska. De redovisar på någon slags svensk-engelska en ny modell som skulle lösa alla problem i offentliga organ, företag och organisationer. Det gäller bara "att tänka nytt", att få ett nytt perspektiv och finna en "helhetslösning" och sedan få alla medarbetare, företagsledningen, politikerna, facket etc med sig.Det kommer mängder av sådana böcker varje år. Det ordnas kurser och konferenser, workshops och allt vad det heter. En flora av konsulter kan ibland medverka till att utforma goda lösningar, ibland till att lösa ett problem och skapa två nya.Då och då utkommer emellertid någon ny bok som är värd att läsa och som kan vara grund för konstruktivt förändringsarbete och nytänkande.En sådan bok är Riv stuprören!- Från stuprörssamhället till flödessamhället. Den handlar i första hand, men inte enbart, om offentlig sektor, om att dagens offentliga strukturer måste förändras. Vi måste lämna det vertikala stuprörsperspektivet ochgå över till ett horisontellt flödesperspektiv, ett "flödessamhälle". Det sista låter ju som ett traditionellt konsultspråk, men boken är faktiskt konkret och lättläst.Författarna vet inifrån vad de skriver om. Kjell-Åke Lantz har arbetat inom Regeringskansliet och inom Postens koncernledning, han har varit knuten till förändringsarbete inom ett landsting och också drivit egen affärsverksamhet. Charlotte Wäreborn Schultz har arbetat inom en kommun och två länsstyrelser samt på reklambyrå. Hon har också varit biträdande landstingsdirektör i ett landsting och landstingsdirektör i ett annat.Det är lätt att instämma i deras problembeskrivning. Det svenska samhället är på många sätt bra, men många människor kommer i kläm i en komplicerad och svårgenomtränglig samhällsstruktur. De bollas mellan statliga, landstingskommunala och kommunala organ. Det finns en otydlig ansvarsfördelning och brist på information mellan inblandade myndigheter, brist på kunskaper och förståelse. Ibland blir det ineffektivt dubbelarbete, ibland händer ingenting alls, alternativt händer något för sent. Det finns — trots allt vackert tal om samverkan — skarpa gränser mellan olika samhällsorgan. Det finns för mycket av "vi och dom", av bollande mellan olika organ. I grunden handlar det om vem som skall betala: kommunen, landstinget, staten. Det kan också handla om att lagar och regler inte stämmer överens. Detta samtidigt som människors behov blir mera sammansatta och går över olika administrativa gränser.Författarna menar — och jag instämmer fortfarande — att samhällsförvaltningen har blivit ogenomtränglig, fragmentariserad och sektoriserad. De tecknar en framtidsbild av ett "flödessamhälle" som utan byråkrati och tidsspill kan lösa problem på ett effektivare och smidigare sätt. De talar, som många samhällsvetare också gör, om flöden, om en kedja av aktiviteter, som är av värde för kunden/medborgaren. De talar om nätverksorganisation, om samverkan mellan statliga och kommunala organ, om 24-timmarsmyndigheten, alltså tillgång till service och information dygnet om. De talar om processorientering, att se på verksamheten horisontellt i stället för vertikalt.Är sådana synsätt realistiska? Går det att bryta upp gränser som byggts upp och byggts på under årtionden, delvis t.o.m. århundraden? Jo, det går — det måste gå! Författarna visar på exempel på förändringsarbete i kommuner, landsting och statliga myndigheter. De redovisar bakgrunder och arbetssätt, framgångar och misslyckanden, mycket trovärdiga skildringar av problem i samband med förändringar. Ty lätt är det inte att bryta organisations- och maktstrukturer. Ibland orkar inte politikerna hela resan, ibland är facket emot förändringar. Författarna talar om och visar exempel på "riktiga stuprör av armerad betong". Att bryta maktstrukturer gör ont, säger de.Men än en gång: Det går — det måste gå! Revirtänkandet måste bort. Det behövs en sammanhållen koncernstrategi i offentlig sektor. Det behövs ledarskap och konkurrens.Det kommer att ta lång tid och man måste göra saker i rätt ordning och vid rätt tidpunkt, säger de. Det är en styrka i boken att de tydligt förmedlar sitt budskap: Det är möjligt och nödvändigt att förändra, samtidigt som det krävs kunnande, uthållighet och vilja om man med framgång skall förändra!