Fyndigt, vackert och sorgligt

Dottern har flyttat hemifrån och frun som går under epitetet Stora Vita Formbrödet, sitter mest hemma och stickar. Själv kör han som säljare inom läkemedelsbranschen runt i en brun bil av märket Allegro.
En dag får Chris, plågad av ensamhet, infallet att söka upp en prostituerad. I ett gathörn stöter han på Roza, för hårt sminkad, klädd i kort kjol och högklackade stövlar.

Roza har förvisso tidigare sålt sex, men gör det inte längre. Då hon roas av Chris tafatta försök att ragga, hoppar hon in på bilens passagerarsida och ber om skjuts hem.
I ett rivningshus i stadsdelen Archway bjuder Roza på kaffe och berättar om sitt dramatiska liv. Hon är allt som Chris inte är: extravagant, modig och lite farlig. Samtalen kretsar kring hennes serbiska bakgrund, uppväxten utanför Belgrad, fadern som var en av Titos partisaner, universitetsstudierna i Zagreb som aldrig slutfördes och den våghalsiga båtresan över till England...

Louis de Bernières, som för drygt tio år sedan fick sitt stora internationella genombrott med romanen Kapten Corellis mandolin, låter de båda huvudpersonerna i Partisanens dotter växelvis komma till tals.
Även om Rozas brokiga historier står i förgrunden, har de båda rustats med ett eget uttryck. Chris personlighet utkristalliseras genom hans sätt att tolka det han hör. Det hela är så välskrivet att man
kan läsa varje kapitel som en kort berättelse i sig.

Alla kapitel har en talande rubrik som till exempel Mannen i den skitbruna Allegron eller Prinsessan på dynghögen och leder fram till någon form av sensmoral. Både Chris och Roza är tydligt utmejslade karaktärer och det är en fröjd att lära känna dem. Den svenska översättningen av Hans Berggren gör också sitt. Till formen är den lätt och otvungen, rapp och exakt.

Partisanens dotter är en fyndig, vacker och sorglig bok om en annorlunda vänskap. Det är i själva verket återblickar som skildras, trettio år gamla minnen där detaljerna på varsitt håll omsorgsfullt har sparats.
Här ljuder ett eko i moll. Mellan raderna ligger en ånger och en saknad och trycker, i synnerhet hos Chris.

Fyndigt, vackert och sorgligt

Två helt olika människor och röstlägen möts i den brittiske författaren Louis de Bernières nya roman Partisanens dotter. Londonbon Chris lever ordinärt och ganska trist.