Sigrid - en skugga av blod är andra boken i Tierpsförfattaren Ann-Marie Wikanders berättelse om en flicka och hennes familj i en jämtländsk by i början av förra seklet. Jag läser den med nästan samma glädje som jag läste debuten: Sigrid - röd som skam.
Det är å ena sidan inte lätt att följa upp en lyckad debut, när ämnet är detsamma. Man hamnar i upprepning snararea än i utveckling.
Å andra sidan är det just det som de flesta deckarförfattare gör: upprepar sina succékoncept. Så varför inte.
Andra boken om Sigrid, hennes familj och omgivning, är helt enkelt en fortsättning på första boken. Sigrid växer upp och blir, som man som läsare förvänta sig, med barn. Oönskat barn. Ett fullföljande av mammans öde, Sigrid är själv en "oäkting". Men Sigrid har ett annat kynne än mamman och kanske en annan kraft.
Ann-Marie Wikander valde att avrunda med ett aningen lyckligt slut. Hon kunde lika gärna ha valt ett mer öppet slut, en ovisshet om vad som väntar. Jag både misstänker och hoppas nämligen att bok nummer två leder vidare till en tredje, där läsaren kan få möta en vuxen Sigrid.
Ann-Marie Wikander låter böckernas personer prata jämtska. Det kunde ha varit ett manér, ett ytligt sätt att ge färg och must, men känns snarare som en styrkt autenticitet.
Något komplicerat avantgardiskt romanbygge är det inte frågan om, men ett gediget berättande. Man märker att Ann-Marie Wikander kommer från en stark berättartradition.
Inte alla författare har en berättelse inom sig, som vill komma ut. Många måste gripa tag i händelser som fladdrar förbi i nutiden eller historien och sedan konstruera sin berättelse. Så inte Wikander. Hon har grunden inom sig, i sin historia.
Passagen där Sigrids mamma far till tinget för att vittna i en mordhistoria och tar sitt yngsta barn med sig, bygger på ett mord i Harrsjön 1926, där Wikanders mormor blev kallad som vittne. Verklighet, som i det wikanderska romanbygget har blivit en skönlitterär pusselbit. Då och då höjs röster i debatten, som hävdar att man inte blir författare av att gå skrivarkurser. Sant. Men ett författarskap kan förlösas under en skrivarkurs, där författaren in spe får möjlighet att ta sig själv och sitt skrivande på allvar.
Ann-Marie Wikander "förlöstes" under en skrivarkurs ledd av Birgitta Östlund i Lövstabruk.