Genom Nigeria med Wole Soyinka

Den andra delen av Wole Soyinkas memoarer är en 620 sidor lång skildring av hans liv men framför allt av Nigerias politiska historia mellan åren 1960 och 2005. Efter självständigheten 1960 följde nio militärkupper, delning av landet först i tre regioner, sedan tolv, tretton, tjugoen och trettio delstater. Slutligen tillskapades 1996 ytterligare sex stater och 138 lokala regeringsområden. Många kände sig kallade att bli statschefer eller guvernörer!

Detta Nigeria, splittrat i stammar och språk, drabbades av en rad diktatorer, den ene värre än den andre. Men tvärs genom denna deprimerande historia har samtidigt funnits en strävan efter fredlig utveckling, samarbete mellan regionala områden, krav på oberoende domstolar och administrationer. Mer än någon annan har Wole Soyinka stått i centrum för denna strävan efter demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.
Långa perioder vistades Soyinka utomlands, tre år vid Cornell University. En period fick han fristad vid Emory University i Atlanta men kunde bara vistas där när inte hans förföljare jagade honom över hela USA. I några år satt Soyinka i fängelse, i fyra år var han i ren landsflykt.

Tillsammans med en grupp nära vänner följde han dock hela tiden politiken i Nigeria, ofta genom att söka dialog med dem som för tillfället hade makten. Hemliga möten avlöste varandra. Stundom lyckades han utverka frihet eller benådning för någon dödsdömd. Men trots vädjanden från en rad nobelpristagarkolleger avrättades hans vän författaren Ken Saro-Wiwa och åtta andra förkämpar för ogoniminoritetens rättigheter.
År 1986 fick han nobelpriset i litteratur. Skildringen av hur han nåddes av beskedet om priset och av nobelveckan i Stockholm är dråplig med de mest osannolika förvecklingar på Grand Hotel. Hans status i Nigeria och i hela Afrika blev nu mycket speciell: hyllad över hela kontinenten, tack vare sin frisyr igenkänd av varje taxichaufför, men samtidigt ännu mera avskydd och jagad av några av de självutnämnda statscheferna.

Han kallades in som privat medlare, först i Biafra, sedan både i Sydafrika och i Mellanöstern, knöt kontakter med Nelson Mandela och Kofi Annan, mötte Mitterand som var en gåta och Mbeki som framstod som oförsonlig och obegåvad.
I boken stöter jag på namnet på en av mina ungdomsvänner från Kristna Studentvärldsförbundet, Bola Ige. Jag lärde känna honom som en mycket begåvad jurist i New Delhi, mötte honom i Enugu i Biafra 1964 och i Uppsala vid världskyrkomötet 1968. På hans initiativ inbjöd jag då till presskonferens där Bola Ige pläderade för ett sammanhållet Nigeria medan Sir Francis Ibiam vid en annan pressträff talade för ett fritt Biafra.
Bola blev advokat och en tid också minister. Nu läser jag att Bola var en av Soyinkas närmaste vänner sedan ungdomen. Han blev Nigerias statsåklagare och mördades i sitt hem julen 2001. De misstänkta mördarna frigavs året efter.

Boken har ett fantastiskt språk i en strålande översättning. Den inrymmer en räcka av träffande personkarakteristiker och en rad otroliga episoder från flyktäventyr inne i eller på väg ut ur Nigeria. I förbifarten får vi veta en hel del om Soyinkas insatser som pjäsförfattare, regissör och till och med skådespelare. Han skriver om teaterkulturen på den afrikanska kontinenten: "I Afrika är teater inte så mycket ett substantiv som ett verb. Teatern är där teater händer."

Wole Soyinkas bok är ett storartat verk som kastar nytt ljus över ett land präglat av förtryck, lidande och hat. Men den visar också bilden av en författare som hela sitt liv kämpat för demokrati och mänsklig värdighet och som fortfarande åstadkommer lysande litteratur. Tvärs genom allt politiskt förtryck skymtar det Afrika som Soyinka skildrat i prosa och poesi - det gåtfulla, vackra, trotsiga och livsbejakande Afrika.

Genom Nigeria med Wole Soyinka

Wole Soyinkas bok är ett storartat verk som kastar nytt ljus över ett land präglat av förtryck, lidande och hat, skriver Jan-Erik Wikström.