Gripande om Warszawaupproret

Den 1 augusti 1944 gjorde AK (Armia Krajowa), den underjordiska polska Hemmaarmén, uppror mot de tyska ockupanterna i Warszawa när de framstormande sovjetiska trupperna nådde förstäderna på östra sidan om Wisla. Tanken var att den hemliga polska motståndsrörelsen skulle befria det egna landets huvudstad för att sedan hälsa den oemotståndliga sovjetarmén välkommen.På ett likartat sätt gjorde den franska motståndsrörelsen uppror i Paris den 19 augusti för att sex dagar senare öppna stadens portar för de västallierade. En av de faktorer, som kan bidra till att förklara dessa stadsuppror, var Hitlers beprövade taktik att utse symbolmättade städer till militära fästningar som den retirerande tyska krigsmakten förväntades försvara till siste man. Spåren från det förstörda Stalingrad förskräckte.Till skillnad från de relativt smidiga maktskiftena i Rom och Paris förvandlades War-szawaupproret till en av det and­ra världskrigets stora katastrofer. Redan den 2 augusti kommenderade Röda armén halt på Stalins order. Några dagar senare kom SS-generalen Erich von dem Bach till War-szawa med order att jämna hela stan med marken som straff och utplåna hela dess befolkning. Luftwaffe brandbombade de stadsdelar som kontrollerades av AK. Ungefär 50 000 man, huvudsakligen polistrupper inom SS, gick till verket med brandkommandon, arkebuseringsplutoner och sprängpatruller för att utföra Himmlers (eller Hitlers) förintelseorder.Den brittiske premiärministern Winston Churchill protesterade ljudligt men i övrigt gjorde de västallierade just ingenting för att sätta press på Stalin. Den brittiska luftbron med förnödenheter, från en flygbas i syditalienska Brindisi, förmådde inte fylla de skriande behoven. Den amerikanska administrationen tvådde sina händer och sa sig inget kunna göra. När den legendariske upprorsledaren general Bor (Tadeusz Komorowski) kapitulerade den 3 oktober, efter 64 dagars strider, hade uppskattningsvis 200 000 människor dödats (därav 150 000 civila Warszawabor). I kapitulationsvillkoren ingick också att hela den resterande stadsbefolkningen — ungefär en halv miljon människor — skulle evakueras.Först den 12 januari 1945 ryckte Röda armén in i det övergivna ruinlandskap som varit Warszawa. Måhända slog Völkischer Beobachter, det tyska nazistpartiets skabrösa huvudorgan, huvudet på spiken när man skrev att "? London och Moskva har drivit polackerna till ett uppror och lämnat dem i sticket".Den första allieradeDen uppmärksammade boken Slaget om Warszawa har i dagarna kommit ut på svenska. Författaren, den numera pensionerade brittiske historikern Norman Davies, har bl a varit verksam vid London Univers-ity. Bland hans många tidigare verk kan nämnas bestsellern Europe. A History (1996) som tyvärr inte översatts till svenska.Polen var Storbritanniens första allierade under andra världskriget. Trots att Polen besegrades i september 1939, och styckades mellan Tyskland och Sovjetunionen längs den s k Curzonlinjen, fortsatte landet att räknas som ett av de krigförande länderna. Mer än 100 000 polska soldater flydde vid kapitulationen söderut till Balkanländerna och skulle inom kort bilda stommen i en polsk exilarmé under västallierat befäl. Polska flygplan, med polska stridspiloter, bildade egna flygdivisioner inom brittiska Royal Airforce.Den polska underrättelsetjänsten, den s k And­ra byrån, var en viktig informationskälla för de allierade under kriget. Efter det tyska anfallet på Sovjet 1941 sattes flera exilpolska arméer — med hundratusentals soldater — upp på sovjetisk mark. Det var, för att ta ytterligare ett exempel, soldater från general Wladyslaw Anders polska armé som stormade det italienska klostret Monte Cassino i maj 1944 och öppnade vägen till Rom för de västallierade.Vid kapitulationen i september 1939 gick vitala delar av den polska förvaltningsapparaten under jorden, skriver Davies. Kommunikationssy-stem, ett rikstäckande nätverk av motståndsceller och hem­liga vapengömmor fanns redan på plats. En demokratisk samlingsregering, ledd av den populäre överbefälhavaren Wladyslaw Sikorski, bildades först i Paris men flyttade efter Frankrikes fall 1940 över till London.Statsbildning i det fördoldaKurirer for i skytteltrafik genom det tyskockuperade Europa mellan London och Polen. Efter ett par års uppbyggnad kan man, hävdar författaren, tala om en fullfjädrad polsk statsbildning i det fördolda med åtta underjordiska ministerier och ett fungerande rättsväsen. BIP, informations- och propagandabyrån, producerade tidningar med en sammanlagd upplaga på 200 000 ex om dagen. Hemmaarmén, som ingick i den hemliga statens administrativa struktur, hade vid årsskiftet 1943/44 befäl över bortåt 400 000 stridsberedda män och kvinnor som var spridda över hela landet.År 1943 bröt Stalin med den exilpolska Londonregeringen och dess hemliga stat. När Röda armén anträdde den långa marschen från Stalingrad till Centraleuropa tog Sovjetunionen tillbaka sitt erkännande av det Polen som, precis som t ex Frankrike, räknades som krigförande stat på den allierade sidan trots att landets territorium stod under tysk ockupation. Redan i februari 1944, när general Rokossovskijs armé gick över Curzonlinjen vid floden Bug, började den sovjetiska säkerhetstjänsten NKVD arrestera och avväpna representanter för Londonregeringens polska administration och de AK-soldater som de träffade på. Den 25 juli 1944 offentliggjorde sovjetregeringen ett beslut att samarbeta med den okända organisationen PKWN — den polska nationella befrielsekommittén — för att återupprätta ett fritt och demokratiskt Polen.I PKWN:s första manifest fördömdes hela Londonregeringen och dess administration som folkfiender och "usurpatorer". Den polska författningen från 1935, som fortfarande var i kraft, brännmärktes som fa-scistisk. Under en enda vecka i juli 1944 arresterade NKVD uppskattningsvis 20 000—30 000 AK-soldater."Lublinregeringen"Vad var PKWN? År 1938 fattade Komintern, den sovjetstyrda kommunistiska internationalen, beslutet att upplösa PKP, det polska kommunistpartiet. Ledarkadern avlivades under den stora terrorn. Först hösten 1941, när de tyska arméerna närmade sig Moskva, utsåg Komintern en kommitté som skulle övervaka bildandet av ett nytt polskt parti.I början av 1944, när sovjet-armén trängde in i Polen, bildades den Nationella befrielsekommittén (PKWN) i största hast av några stalinistiska kadrer och ett antal fiktiva skuggorganisationer. Orga­nisationen, som dominerades av Boleslaw Bierut och þd>Wladyslaw Gomulka, transporterades till den polska staden Chelm i ett sovjetiskt flygplan och skulle snart bli känd som "Lublinregeringen". PKWN var helt enkelt den ursprungliga kärnan i den politiska elit som skulle komma att styra det kommunistiska Polen som sovjetiska satraper från 1944 till sovjetimperiets sammanbrott 1989.Från och med Casablancakonferensen 1943 reducerades de allierades gemensamma politik till det enda målet att tvinga Nazityskland och Japan till ovillkorlig kapitulation, skriver Davies. Bortom den retoriska fasaden hade alla de inblandade stormaktsledarna och deras regeringar redan accepterat den cyniska tumregeln att Polen skulle ingå i den sovjetiska intressesfären i det efterkrigstida Europa. På goda grunder kan man faktiskt hävda att det kalla kriget redan tagit sin början. Den underjordiska polska staten, och den tappra Hemmaarmén, blev ett av den nya supermaktskonfliktens första offer.Lärdomsgiganten Norman Davies har skrivit ett imponerande verk. Den gripande berättelsen om det tragiska War-szawaupproret kan sannerligen förändra och fördjupa vår syn på Europas moderna historia.