Gruvans uppländske berättare

Ibland blir man inte bara intresserad, utan också imponerad. Till exempel när mångsidighet och kunnande på djupet kombineras.

Gruvarbetaren och bildkonstnären Roine Jansson från Dannemora i Norduppland är också amatöretnolog och författare. Det visar hans just utgivna bok Gruvarbetare i ord och bild.

1972 fick han jobb som gruvarbetare i Dannemora gruva - som kom att läggas ner jämnt 20 år senare, men nu håller på att tas i bruk igen.

Redan under 70-talet hade Roine Jansson utvecklats till bildkonstnär med utbildningar vid KV:s konstskola i Uppsala och Konstfack i Stockholm. Med åren har han dessutom gett sig på ett intervjuande och författande, som ligger någonstans i skärningspunkten mellan etnologi och journalistik.

Den aktuella boken är en intressant konstbok med 175 (om jag har räknat rätt) av Roine Janssons oljor, akvareller och teckningar, därtill bokens omslag och baksida. Boken är också en reportagebok från alla Sveriges gruvor, som var i drift i början av 2000-talet och ett antal gruvor i Frankrike och Belgien.

Bilder och texter, var för sig och tillsammans, berättar om livet i gruvornas djup och närhet. Läsaren får möta berget, det farliga och rika, som kan spricka och rämna, rasa över dem som arbetar där, men också blotta ådror av järn, koppar, silver, guld. Man får möta verktygen: maskiner av olika slag, borrar och kranar, truckar och tåg.

Framför allt får man i intervjuerna möta människorna: polske kolgruvearbetaren och konstnären Jan Grzyca i Liège i Belgien, krosskötaren Annelie Öhman i svenska Laisvall, lastbilsföraren Ulrika Pöntinen-Johansson i Renströmgruvan, Louis Drieghe, masugnsarbetare i Liège - och ytterligare ett 50-tal personer. Många av dem också skildrade i målningar och teckningar.

Roine Jansson är utan tvekan en av Sveriges stora arbetarmålare. Men det betyder inte att han är unik som gruvmålare. Det berättar professor Maths Isacson om i bokens inledning, där han visar på gruvmåleriet hos Elias Martin (Dannemorabilder!), hovmålaren Pehr Hilleström , prins Eugen, Albin Amelin m fl.

Det unika är inte Roine Janssons goda, kraftfulla måleri, utan just kombinationen gruvarbetarbakgrund, måleri och författande. Han har vistats längre tider i gruvornas djupaste orter för att följa arbetet och göra skisser till sina målningar. Det har ingalunda alla övriga kända gruvmålare gjort. Dessutom har han kunnat prata med gruvarbetarna ”på gruvarbetares vis”; han har känt till arbetsmomenten, bergets nyckfullhet, hälsofarorna i arbetet, den fackliga kampen och det viktiga kamratskapet.

Gruvarbetare i ord och bild är en nutidshistoria, om gruvnäringens utveckling och dagssituation och en berättelse om en arbetsvardag, som är förhållandevis okänd för sin samtid. För hur ofta läser vi om gruvor utom när det handlar om rasolyckor? Hur ofta är gruvarbetare huvudpersoner i filmer och romaner? Hur många av oss, som inte lever i gruvors närhet, har över huvud taget någonsin träffat en gruvarbetare eller intresserat oss för gruvarbetares väl och ve?

Nu har vi möjlighet att göra det, i Roine Janssons föredömligt lättlästa, faktarika, personligt skrivna bok, där bilderna inte bara talar till läsarens konstintresse, utan lika mycket till nyfikenheten på andra miljöer och människor än de man är omgiven av.

Är läsaren gruvarbetare eller gruvan närstående, lär boken ligga mycket högt på böckernas tio i topplista.