Det är kanske bara en engelsman som kan förlägga sin roman till Haiti: Storbritannien har ju inte så stor skuld att betala för det förflutna där. Kanske måste den också utspelas före jordbävningen för att inte eländesstaplandet ska bli för stort.
För det var och ÄR synd om haitierna, i historisk tid och just nu.
Däremot råder det inget tvivel om att debutanten Nick Stone (låter som ett taget namn för en spänningsromanförfattare, men är hans eget) åstadkommit en riktig bladvändare med sin thriller Mr Clarinet.
Huvudperson är amerikanen Max Mingus som inte heller bara har ett perfekt namn för genren, utan även ett perfekt förflutet när romanen startar: han har just kommit ut från fängelse, där han avtjänat ett straff för att han som polis mer eller mindre avrättat några riktigt obehagliga brottslingar som annars skulle ha gått fria, hans älskade fru dog precis innan han kom ut och nu går han arbetslös, i stort sett väntande på döden.
Då får han ett erbjudande han inte kan säga nej till, orsaken är nämligen tio miljoner. ”Allt” han behöver göra är att leta på en försvunnen femårig pojke ...
Det är bara det att det är i Haiti som denne kidnappats och det tre år tidigare.
Mingus ger sig motvilligt av dit och dras redan från start in i en härva av svårigheter, där vissa går tillbaka genom sekler av öns historia. På det viset flätar Nick Stone in mycket av Haitis mörka förflutna, från att de forna slavarna tvingades friköpa sig själva från Frankrike, vilket skapade en nationalskuld som tyngde ekonomin under lång tid, över diktatorer som Papa och Baby Doc till USA:s ockupation av landet.
Mycket av Stones medkänsla ligger hos den fattiga befolkningen. Inte minst ger han den ökända voodoon upprättelse. Här skildras den som en religion som uppstått i konfrontationen mellan naturreligioner och kristendomen, inte bara som en massa tramsig trolldom.
Främst är det ändå en mycket skickligt skriven spänningsroman, som tål att jämföras med många betydligt mer namnkunniga författares. Kända författare som Dennis Lehane och James Ellroy har nämnts i sammanhanget.
Inte minst är Nick Stone skicklig med att ställa om i rollistan. Plötsligt är den onde den gode, och tvärtom.
Det krånglar förstås till det på ett härligt sätt, vilket behövs för att man ska stå ut i alla skildringarna av övergrepp och våld. Pedofili är ju ett återkommande ämne i kriminalromaner men här blir det aldrig något frossande i det. Titeln Mr Clarinet syftar för övrigt på en mytisk figur i Haiti som stjäl barn.
Stone gräver inte heller ned sig i den exotism som skulle kunna utgöra en lockelse i sammanhanget. Skildringen av ön är fascinerande.
Som helhet har Nick Stone gjort en imponerande debut som jag hoppas snart kommer att följas av flera romaner.