1. Conn Iggulden
Dynastins arvinge (Conqueror)
Albert Bonniers Förlag
Översättning Leif Jacobsen
Han satte sig ordentligt på kartan över historiska romaner med sin serie om de romerska kejsarna. Conn Iggulden har fortsatt med att göra samma sak för den mongoliska dynastin på 1200-talet. Nu har turen kommit för den femte och sista delen, Dynastins arvinge, där fokus ligger på Kublai khan. Denne drömmer om ett herravälde som sträcker sig från kust till kust, som ska överträffa det som Djingis khan skapade. För att lyckas måste han ena stammarna och stå emot arvfienden i öster, Kina. I företagsvärlden pratar man ofta om tregenerationerscykeln, ”förvärva, förvalta, fördärva”. Frågan är om det inte blev fördärva från start i den här dynastin.
Iggulden lyckas i den här serien likaväl som i den om Rom att levandegöra historia på ett både lättläst och insatt sätt. De inblandade blir till levande människor med de styrkor och svagheter de brukar ha. Makthungern och den korrupta världssyn som oftast präglar huvudpersonerna är inte mindre i denna del av världen. Det är spännande och medryckande som i vilken episk underhållningsroman som helst samtidigt som man på ett enkelt sätt får i sig historia om en era och plats vi ofta är ganska okunniga om. Iggulden är mästaren i genren just nu och det är med en viss tomhet jag stänger boken.
Hoppas han hittar ett nytt område att skriva om nu, engelsklärare blir han väl inte igen, misstänker jag.
2. Simon Scarrow
Hotet (The eagle in the sand)
Historiska Media
Översättning Anna Wall
Där Conn Iggulden har ett perspektiv från den högsta makten satsar hans landsman Simon Scarrow på ett underifrån. Berättelserna om de två legionärerna Macro och Cato i romerska armén är välgjorda och tillräckligt historiskt ackurata, samtidigt som de har sammansatta och psykologiskt trovärdiga huvudpersoner.
I den senaste översatta har de båda kumpanerna lämnat Britannien för att i stället hamna i vad som i dag är Palestina/ Israel/Syrien. Här hamnar de i korselden mellan Rom, lokala upprorsmakare (inte minst olika fraktioner som säger sig vara de riktiga arvtagarna till läran efter Iesus) och de alltid ivriga partherna.
Det innebär skoningslös krigföring från båda parter och Scarrow skildrar ingående grymheterna och sveken men även fröjderna.
Det är spännande, välskrivet och ger mersmak. De båda huvudpersonerna kompletterar varandra och börjar efter lång och trogen läsning bli alltmer levande.
3. Helenas Hämnd
Maria Gustafsdotter
Historiska Media
Det var ett bra initiativ av Historiska Media att lansera romanserien Släkten, kvinnliga författare skriver historiska berättelser med kvinnor i centrum. Maria Gustafsdotter tar över stafettpinnen från Uppsalaförfattaren Catharina Ingelman Sundberg (som senast skrev utmärkta Tempelbranden om Gamla Uppsala) denna gång. Hon har låtit sig inspireras av en legend från 1100-talet om Helena av Skövde som ser sin dotter misshandlas av sin make och bestämmer sig för att sätta stopp, kosta vad det kosta vill. Och det gör det ...
Maria Gustafsdotter skriver flyhänt och inkännande och berättelsen om Helena är ett levande personporträtt samtidigt som det fångar sin tid.
4. James Holland
Stridens hetta – Jack Tanner i Nordafrika 1942 (Hellfire)
Översättning Per Lennart Månsson
Historiska Media
James Hollands böcker om Jack Tanner liknar på många vis de böcker jag ärvde efter min far, på gott och ont. På den goda sidan är de underhållande och välskrivna och fångar in sin tid, på den dåliga sidan är den okritiskt krigsromantisk och alltför hjältefixerad, detta tillsammans med en ganska unken kvinnosyn drar ned intrycket.