Historisk roman om Tycho Brahe

I oktober 1901 högtidlighölls 300-årsdagen av den danske astronomen Tycho Brahes död såväl i Danmark som i Sverige. I Stockholm anordnade Vetenskapsakademien en stor fest som även allmänheten hade tillträde till. Här formulerades flera inslag som genomsyrat historieskrivningen kring Brahe. Han framställdes som en gränsperson mellan gammalt och nytt, mellan astrologi och astronomi. Genom Brahes gärning gjordes astronomin till en riktig vetenskap. Brahe inkarnerade flit och andra manliga dygder och i egenskap av stolt ädling höjde han sig över världens stridigheter och koncentrerade sig på att förbättra människors kunskaper om kosmos.Från 1901 års högstämda jubileumsretorik till den samtida romanprosans betydligt mer handfasta förhållanden är vägen lång. Sålunda är det en lite annorlunda bild vi möter i Alexandra Coelho Ahndorils debutroman Stjärneborg.Berättelsen tar sin början på ön Ven hösten 1583. Åtta år tidigare hade Brahe tilldelats Ven som förläning av den danske kungen Fredrik II. Här upprättade Brahe efterhand det dittills största och bäst utrustade observatoriet i världen. I skymningen fylls Tyge (som hans danska namn var) av tankar. Han hör en kärra skramla fram över kullersten och funderar stilla om böndernas hat har börjat påverka honom. Med den ofrälse Kirsten har Tyge fått flera barn. Paret lever utanför äktenskapets helgd och två av deras barn har dött. Sorgen över detta återkommer som ett slags omkväde genom hela romanen.Ett smutsigt livDe fattiga bönderna lever i Tyges ögon ett smutsigt liv. Deras tal låter som om deras munnar var fyllda av rovor. Deras loskfyllda ögon saknar förmågan att se, de är vidskepliga och spottar föraktfullt efter Kirsten, trots att hon vårdardem i sin sjukstuga. Kirsten är ständigt orolig eftersom Tyge inte sköter de åtaganden hans förläning kräver. Hennes oro bottnar också i en rädsla att behöva återvända till den fattigdom hon lämnat.Hösten 1583 drömmer Tyge också om att få förverkliga sitt Stjärneborg, det underjordiska observatoriet. Förmännen får driva bönderna hårdare och vägrar de finns svartkällaren, fängelsehålan dit ljuset aldrig når. Mitt upp i alla åtaganden, sorgen över barnen som gått bort, över Kirsten som han offrat för sin vetenskap så finns en innerlig önskan om att hans verk skall leva vidare; ett verk så mycket viktigare än allt det jordiska eftersom det vittnar om kosmos gudomliga ordning.Engagerad fascinationI Coelho Ahndorils roman växer Tycho Brahes levnadsöde till att bli så mycket mer än bara en del i vetenskapshistoriens stora framgångssaga. Läsningens initiala skepsis förbyts efterhand i en engagerad fascination och sorg. Ett minne som återkommer är hur fadern och den unge Tyge tillsammans våldtog en bondflicka, en rätt deras samhällsställning gav dem. Trots blodet, förnedringen, tårarna och vanmakten minns Tyge hur flickan efterhand bugade, en gest som vittnar om överhetens självklarhet och som bildliggör en samhällssyn som präntats in i kroppen.Stjärneborg utgör inte bara en berättelse om Tyge och Kirsten utan också om det europeiska 1500-talssamhället, ett samhälle där det fanns bättre folk och sämre folk och allt hade sin plats i en evig ordning. "Ordningen som är, är orubblig. Av högre makt instiftad." Denna vision om ordning genomsyrade också Tyges astronomiska gärning.I en av bokens längre kapitel skildras hur barnen undervisas i astronomi. Tyge har stora förväntningar på sin son med samma namn, men det är den äldsta dottern Magdalena som är mest begåvad. Tankarna går till Virginia Woolfs skildring av vad som hänt om Shakespeare haft en lika begåvad syster. Hade hon försökt slå sig in på författarbanan hade hon gått under.I valet av en historisk miljö och en historisk person sällar sig Coelho Ahndorils berättelse till en skara historiska romaner som dykt upp under senare år. Hennes förmåga att väva samman tankar och känslor som tycks tidlösa med en specifik historisk miljö är förnämlig. Med sitt engagerade allvar blir Stjärneborg både en intressant och begåvad debut.