Hjärnan väljer innan vi gör det

Att vi befinner oss i en tid och plats som präglas av konsumtion är ingen nyhet. Särskilt inte efter ännu en jul där klapparna knappt har öppnats förrän det var dags att ställa sig i kö till mellandagsrean. En snabb anblick på kulturhistorikern och folklivsforskaren Åke Dauns nya bok Dömd till konsumtion av sinnesintryck ger lätt associationer till en miljöcentrerad kritik av köpesamhället, men konsumtionen av sinnesintryck är något annat.

Boken är en värderingsfri betraktelse över hur människan finner sin position i en komplex värld, där ett ständigt informationsflöde slår mot våra utsatta hjärnor som på något sätt måste skapa ordning i kaoset. Med stöd av den neuropsykologiska forskningen argumenterar Åke Daun för att vår fria vilja är en chimär - att hjärnan fattar våra beslut innan vårt jag blir medvetet om resultatet. I vårt moderna samhälle, där valmöjligheterna är oändliga, är utgången av hjärnans övningar omöjliga att förutse.

Åke Daun jämför dagens samhälle med det traditionella. Under ett par timmar i dag kan vi tvingas ta in information från hela världen medan vi tidigare levde våra liv på en geografiskt begränsad yta där utomsocknes nyheter var något exotiskt. I det traditionella samhället skedde den främsta informationsöverföringen mellan generationer. Föräldrar uppfostrade sina barn på samma sätt som de själva en gång hade blivit tuktade. De äldres auktoritet var absolut, och livet fortsatte ungefär på samma sätt genom århundraden. I det moderna samhället förmedlas kunskap även inom generationer. Via vänner, medier, internet och reklam lär vi oss saker som våra föräldrar inte har en aning om.

Informationsflödet gör vårt handlingsmönster svårare att förutse, menar Åke Daun. Anledningen är evolutionära missanpassningar. Hjärnan är organet som ansvarar för att våra gener sprids. Men där det tidigare traditionssamhället var inriktat mot att säkra släktens överlevnad, och den stränga uppfostran var ett effektivt sätt att utesluta ovälkomna influenser, har dagens samhälle skapat en situation där hjärnan är mottaglig för allt - även idéer som inte syftar till ett ökat barnafödande. Vår kultur främjar exempelvis lång utbildning trots att det ofta leder till färre barn. Detta är inte moraliskt fel - vi behöver begränsa vårt barnafödande för vår planets skull - men det är en evolutionär missanpassning om vi ser till våra geners överlevnad.

Åke Daun använder sig flitigt av exempel som inbjuder till funderingar och diskussion.

Allt från hur du-reformen har påverkat sättet vi hälsar till ordspråkens betydelse som kunskapskälla tas upp när Daun försöker beskriva hur kulturen förändras genom missanpassningar. Utvikningarna är bokens stora behållning, de fördjupar kunskapen kring intressanta fenomen som vi alla nog känner till, men få av oss har reflekterat över. Samtidigt är den röda tråden emellanåt svår att följa, och det är många lager som måste tas igenom för att nå bokens kärna.