Hoppet om en annan kärlek

En ny bok:Åsa Ericsdotter: Smälter (Wahlström & Widstrand)Åsa Ericsdotters debut Oskyld slog an en ton som sedan fortsatt ringa genom hennes böcker hittills — nu i fjärde verket med större resonans.Dikten börjar explicit komma åt vad den ända från början handlat om utan att veta det: Det omöjliga med att översättas till en annan. Ett annat språk, en annan människa.Översättning av liv till språkAtt göra en perfekt tolkning av Den andre genom att älska med honom/henne, eller att själv blir tolkad så, är lika hopplöst utopiskt som att skriva eller läsa en fulländad översättning — av text från ett språk till ett annat eller av liv till språk. Parellellen mellan konsumerande sexuell passion och poetens tvingande frustrerande försök att dikta själva världen, är Åsa Ericsdotters grundtema."och därför att jag inte kan skriva dej, kan inte prata om dej, med dej", skriver hon, "det är inte bara språket, det är liksom själva språket, att det inte går att använda. Mer än sand mellan tangenterna".Diktjaget i Smälter har haft ett förhållande med en utländsk man i Paris men rest därifrån. Lämnat. Blivit lämnad? Det hundraprocentiga lämnandet återkommer ständigt hos Ericsdotter. "jag har ald­rig träffat dom igen, inga efteråt, vänner att förbli, adressändringar. inga bröllop, inga minnen. Fotoalbumen under myrgiftet i förrådet." Bara lämnandet är så perfekt som varken skriften eller kärleken någonsin förmår bli. Det enda totala en människa kan uppleva eller skapa är total ensamhet. En ensamhet som föder saknad så det gör ont, "vemsomhelst skulle jag nöja mig med".Men så är det ju inte. Inte alls vem som helst. Bara Allt.Men Smälter slutar inte där. Smälter slutar i hopp om en annan kärlek än den totala och därmed totalt omöjliga. En kärlek där ett mått av avstånd och främlingskap tillåts, en kärlek mellan två människor som behåller var sitt språk, var sin kultur, var sitt klimat, i en vardag sådan vardagen nu en gång är:stekpannorna skulle jag klara av, röran, böjningarna tillochmed om det blir nödvändigt. Konditionalis, konjugationerna. Tända ljus i rätt ordning, smeka medsols linjen längs halsen mot axlarna, regnperioderna.I Oskyld gestaltades den mycket unga kvinnans desperation över lämnandets oundviklighet. Hon hade inte alls förstått problemet — det omöjliga med att leva som en fulländad, evigt hållbar tolkning av Den andre och själv reciprokt bli tolkad så. Hon bara älskade och krossades, trodde hon. Nu vet hon bättre. Det ger lugn och skugga åt texten.Berusning och begränsningEricsdotters avsökning av passion och språk är ett vackert smärtsamt skitjobb som utförs åt oss andra så vi slipper. Sedan hennes dikt skrivits med blodet kan du och jag stanna vid att läsa den. Hon är, med andra ord, en modig och nödvändig författare. Jag väntar med iver och tillförsikt på att hennes projekt ska djupna än mer. Så småningom skulle det kunna svänga — det vore spännande — in i en kyligare avsökning av kvinnovarandet.Oskyld skildrade en ung kvinna yr av maktberusning — och söndertrasad av frustration sedan hon insett maktens begränsning. Det handlade om den egna kroppens sexuella makt. Kvinnans kropp, om den godkänns av männen, har länge — rent politiskt! — varit hennes enda ynka maktmedel. I vilken utsträckning förblir det så? Låter vi det frivilligt förbli så? Varför? Vad tror vi oss vinna?Detta är ännu ett tema som Ericsdotters verk omedvetet och tidigt började ringa in — ett tema som återstår att upptäcka, avtäcka.