Humanistisk bonderiksdagsman porträtterad

Nils Larsson i Tullus (1822-1896) är "Jämtlands främsta bidrag till den lysande raden av svenska bonderiksdagsmän". Han var talman i bondeståndet när ståndsriksdagen avskaffades 1865. Men vem var denne man?
Den saken har Håkan Larsson, tidigare riksdagsledamot för centerpartiet, bringat ljus över i en fin bok om bondehövdingen. Frihetskämpen från Tullus: en jämtländsk bonde i storpolitiken. Det är en fascinerande historia som berättas. Boken är lättläst, spännande och estetiskt tilltalande.

Tullus, var ligger det egentligen? Är det en gård eller en ort? En liten by väster om Östersund, är det enkla svaret. Öster om Åre, kan man tillägga. I Näskotts socken, mellan Rödön och Nälden. Där drev Nils Larsson ett lantbruk.
En jordbrukare i Nordsverige måste ha bisysslor. Nils Larssons släkt var forbönder. De brukade jorden men ägnade sig också åt handel över vida vidder. Med häst och släde for de ner till Levanger i Tröndelagen vid Atlanten och köpte sill. Sen drog de runt i Jämtland och inhandlade fågel och vilt. Därpå reste de, med häst och släde, ner till Falun, Hedemora, Uppsala och Stockholm och sålde. Det var ett kringflackande och mödosamt liv.

Talmannens farfar blev förmögen på sitt forbonderi. "Jag har sex drängar och tolv hästar och på hästarna järnkrokar," brukade han skryta. Hans selkrokar var nämligen tillverkade av järn och inte av trä, vilket signalerade burgenhet.
Hans far startade ett manufakturverk i Vaplan vid Alsensjön. Industrin finns på platsen än idag. Man tillverkade järnspik, smide för slädar och hjul. Sen blev det också pappersbruk, vadmalsstamp, tegelbruk och färgeri.

Vid 10 års ålder skickades den späde Nils till Frösö trivialskola, långt hemifrån. Skolan hade grundats 1674. De nya svenska herrarna ville hindra jämtländska pojkar att som fordom resa till katedralskolan i Trondheim för att studera. Frösö trivialskola kom att spela samma roll i försvenskningen av Jämtland som Lunds universitet i försvenskningen av Skånelanden. Bland dem som gått trivialskolan nämner Håkan Larsson Pehr Wargentin, den svenska statistikens fader. Wargentin blev Anders Celsius favoritstudent i Uppsala och har fått en månkrater uppkallad efter sig.
Nils Larsson avstod från att fortsätta vid gymnasiet i Härnösand eller universitetet i Uppsala. Som femtonåring återvände han hem och tog över fädernegården. Men han fortsatte med självstudier i geografi och historia och engagerade i lokala frågor.
Som 28-åring blev han invald i bondeståndet 1850. Den skakiga färden ner till Stockholm med häst och vagn tog upp till 14 dagar.

När han kom till Stockholm 1850 hade den radikala och liberala anda som rått en tid efter Februarirevolutionen 1848 blåst bort. Den hade efterträtts av en konservativ strömning, även i bondeståndet. Tongivande i bondeståndet var Ola Månsson i Gårdslösa i Skåne och även Nils Strindlund. Ola Månsson emigrerade senare till Amerika, bytte namn till August Lindbergh och fick en världsberömd sonson Charles Lindbergh som 1927 som den förste flög över Atlanten. Den konservativa strömningen motarbetades av Nils Larsson i Tullus. Fast helt enkelt var det inte för honom att bli accepterad. Andra bönder tyckte att han var alltför bildad. Till exempel Carl Ifvarsson hade knappast någon ordnad skolgång alls. Man betraktade Nils Larsson med viss skepsis.

Hans största politiska framgång var avskaffandet av ståndsriksdagen och införandet av tvåkammarsystemet. Då arbetade han intimt ihop med Louis De Geer och Johan August Gripenstedt. Bönderna under hans ledning var den starkaste reformkraften 1865. Opinionsmöten ordnades, namnlistor cirkulerades, delegationer avlöste varann hos konungen.
Men Nils Larsson drev många andra frågor. Listan blir lång. Han spelade en viktig roll när Sverige införde näringsfrihet och frihandel. Han stödde införandet av decimalsystemet. Han arbetade för dödsstraffets avskaffande, judarnas likaberättigande, mot husagan och konventikelplakatet. Han var med och tog bort böndernas skjutstvång. Han ivrade för kommuner och inrättande av landsting.

Han engagerade sig också för internationella frågor. Han ledde solidaritetsmöten med kämpande polacker som gjorde uppror mot den ryske tsaren 1863. Bakom låg ryssfruktan. Det var ju inte länge sen det svenska riket klövs i två delar och Ryssland tog ena halvan. Även skarpskytterörelsen hör till denna tidsströmning. En man, en röst, ett gevär, det ställde Nils Larsson engagerat upp på.
Tullus var norskvänlig, för norsk likställighet i unionen med Sverige. Det ryktades att han ofta besökte det norska ministerhotellet i Stockholm. Norge avskaffade genom eget beslut ståthållareämbetet i Kristiania. Tullus försvarade detta beslut trots att han mot sig den gången hade andra liberaler som Louis De Geer och Johan August Gripenstedt.

På den här punkten gör Håkan Larsson en kontrafaktisk historieskrivning. "Kanske hade unionsupplösningen 1905 kunnat undvikas om ansträngningarna att jämställa de båda länderna i unionen hade lyckats 45 år tidigare - och är det någon del av Sverige som skulle ha vunnit på en fortsättning så är det Jämtlands län," skriver han.
Till på köpet var Tullus en varm fredsvän. Han tecknade medlemskap i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen när den 1883 stiftades av K P Arnoldsson (senare nobelpristagare). Man blir förvånad och inte så lite imponerad av bredden och djupet i Tullus liberala aktivitet.

Nyckeln till hans politiska framgångar var kanske hans storhet som kommunikatör. Om hans tal när Emil Keys byst avtäcktes i riksdagshuset skrev en närvarande: "Nils Larssons tal flöt så formfulländat och varmt att alla gubbarna, t o m Carl Ifvarsson, gräto."
Håkan Larssons bok förtjänar att bli läst av många!

Humanistisk bonderiksdagsman porträtterad

Evert Vedung har läst om en fascinerande jämtländsk bondeliberal.