Humorn som fanatismens botemedel
EN NY BOK. Den pĂ„gĂ„ende krisen i vĂ€rlden och Mellanöstern handlar inte om islams vĂ€rderingar eller arabernas mentalitet, som vissa hĂ€vdar, utan om den urgamla striden mellan fanatism och pragmatism, pluralism och tolerans. Det skriver Amos Oz i essĂ€boken Hur man botar en fanatiker  och om att skriva.I den första essĂ€n resonerar han kring fanatismens orsaker och dess möjliga botemedel. Detta Ă€r ett Ă€mne som Amos Oz sĂ€ger sig kunna utan och innan. Hans barndom i Jerusalem, en stad full av sjĂ€lvutnĂ€mnda profeter och frĂ€lsare, har gjort honom till "expert pĂ„ jĂ€mförande fanatism". Den som lĂ€st hans mĂ€ktiga sjĂ€lvbiografiska roman, En berĂ€ttelse om kĂ€rlek och mörker, vet ocksĂ„ att Amos Oz Ă€r en omvĂ€nd eller upplyst fanatiker. Som barn var han, enligt egen utsaga, en hjĂ€rntvĂ€ttad liten nationalist, "sjĂ€lvrĂ€ttfĂ€rdig och chauvinistisk" och döv och blind för varje berĂ€ttelse som skilde sig frĂ„n den tidens mĂ€ktiga judisk-sionistiska.Med gott sjĂ€lvförtroende, och en hel del humor och ironi, nĂ€rmar han sig Ă€mnet frĂ„n ett lite ovĂ€ntat hĂ„ll och föreslĂ„r till exempel humor som en kur för fanatism. Fanatiska personer saknar sinne för humor, konstaterar Amos Oz. De Ă€r ofta sarkastiska, men de saknar helt förmĂ„gan att skratta Ă„t sig sjĂ€lva, eller se det lustiga i en situation.NĂ„got som ocksĂ„ kan ge viss immunitet mot fanatism Ă€r fantasi. Den som har förmĂ„gan att leva sig in i andra mĂ€nniskors situation fĂ„r svĂ„rt att hata dem. Litteraturen kan hĂ€r vara en god hjĂ€lp, föreslĂ„r han.I mindre lĂ€ttsam anda konstaterar han att fanatism oftast Ă€r kopplad till djup hopplöshet. En mĂ€nniska som inte upplever nĂ„got annat Ă€n nederlag och förödmjukelse kan lika gĂ€rna ta till vĂ„ld. Enda sĂ€ttet att bekĂ€mpa fundamentalism och extremism Ă€r dĂ€rföratt sprida hopp, blir Amos Oz slutsats  vilket kanske Ă€r lika svĂ„rt som att injicera humor och fantasi i en mĂ€nniska.Den andra essĂ€n fokuserar pĂ„ ÂIsrael-Palestinakonflikten, i vilken Amos Oz pliktskyldigt upprepar fredsrörelsens argument för en tvĂ„statslösning. Mycket av det han skriver Ă€r sjĂ€lvklarheter, men han kommer ocksĂ„ med vissa skarpa iakttagelser. Till exempel nĂ€r han ironiserar över de vĂ€lmenande men naiva europĂ©erna som gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng bjuder in honom till olika fredsseminarier med palestinska kolleger. Tanken Ă€r att de skall lĂ€ra kĂ€nna varandra, gilla varandra, och sĂ„ skall problemen vara ur vĂ€rlden. "Detta grundar sig pĂ„ en vitt spridd sentimental europeisk tanke att alla konflikter i sjĂ€lva verket inget annat Ă€r Ă€n missförstĂ„nd." Men alla konflikter gĂ„r inte att lösa över en kopp kaffe, pĂ„pekar Oz. Och det föreligger heller inget "missförstĂ„nd" mellan israeler och palestinier. Problemet Ă€r att de vill ha exakt samma land av exakt samma skĂ€l  och det Ă€r de goda nyheterna, framhĂ„ller Oz. Det rör sig inte om nĂ„got religions- eller kulturkrig; det Ă€r en marktvist och dĂ€rför möjlig att lösa.BĂ„de judar och araber Ă€r offer för samma förtryckare, konstaterar han vidare. Det Europa som koloniserade arabvĂ€rlden Ă€r samma Europa som diskriminerade och förintade judarna. TĂ€nkvĂ€rd Ă€r ocksĂ„ den parallell han drar mellan antisemitiska och antiisraeliska stĂ€mningar i Europa. NĂ€r hans far var liten pojke i Polen var vĂ€ggarna tĂ€ckta av slagord: "Judar, Ă„k till Palestina!" NĂ€r han Ă„tervĂ€nde femtio Ă„r senare var vĂ€ggarna Ă„ter tĂ€ckta av slagord: "Judar, ut ur Palestina!"Boken bĂ€r ocksĂ„ undertiteln "och om att skriva", och den tredje essĂ€n Ă€r en personlig redogörelse, skriven i en kĂ„serande ton, om hur han pĂ„ grund av "ensamhet, fattigdom och glass" blev författare. Det Ă€r den essĂ€n som ligger nĂ€rmast hans skönlitterĂ€ra skrivande. Passagerna dĂ€r han blickar tillbaka pĂ„ sin barndom i Jerusalem och uppvĂ€xten pĂ„ en kibbutz Ă€r livfulla och charmiga, och fĂ„r lĂ€saren att lĂ€ngta tillbaka till En berĂ€ttelse om kĂ€rlek och mörker.Hur man botar en fanatiker Ă€r en bok som innehĂ„ller mĂ„nga skarpa iakttagelser, men det Ă€r ocksĂ„ en bok som tydligt visar att Amos Oz Ă€r en bĂ€ttre författare Ă€n debattör. Inför en europeisk publik framhĂ„ller Amos Oz gĂ€rna sitt engagemang i den israeliska fredsrörelsen, men det innebĂ€r inte att hans Ă„sikter Ă€r sĂ€rskilt radikala. I sjĂ€lva verket Ă€r han mycket försiktig i sina stĂ€llningstaganden och hĂ„ller sig nĂ€ra mittfĂ„ran. I Hur man botar en fanatiker Ă€r han hela tiden sĂ„ förnuftig, sĂ„ balanseradoch politiskt korrekt att det han skriver blir mĂ€rkligt livlöst och intetsĂ€gande.Att uppmana europĂ©er att sluta definiera sig sjĂ€lva som "pro-fred" i stĂ€llet för "pro-palestinier" eller "pro-israeler", Ă€r ungefĂ€r lika djĂ€rvt som att föreslĂ„ "ge dem hopp" som ett sĂ€tt att komma till rĂ€tta med den globala fundamentalismen.
Det hĂ€r Ă€r en recension. Ă
sikterna i texten Àr skribentens egna.
Amos Oz: Hur man botar en fanatiker â och om att skriva (Wahlström & Widstrand, sv övers Rose-Marie Nielsen)|