I juridikens och mänsklighetens tjänst

En ny bok:Peter Nobel: I idealisk riktning Mitt liv. (Atlantis)Jag vill på en gång säga att Peter Nobels memoarer är en bra bok att ge andra och sig själv. En berättelse om ett liv i idealisk riktning — formuleringen knyter an till motiveringen i Alfred Nobels testamente för Nobelpriset i litteratur — ett liv i tjänst för människors värde och rättigheter, ett liv fyllt av arbete och glädje.Nobel är ett aktuellt namn i dessa dagar då stora pris inom olika områden delas ut till dem "som gjort mänskligheten störst nytta". Ja, Peter Nobel tillhör Nobelfamiljen, fast inte direkt. Hans farfar fick 1909 tillstånd att anta släktnamnet Nobel, hans farmor var dotter till Alfreds äldre bror Ludvig. Så Peter är född Nobel."Tilltagande lymmelaktighet"Vi får läsa om växlingsrika år under barn- och ungdomstid. Peter föddes 1931 i Stockholm men levde under de första åren i Rumänien. Pappa Leif gick bort redan 1938 och då bodde Peter först hos farfar. Mamma Annicken, ofta kallad Nilken, gifte om sig 1940 och den nya familjen flyttade flera gånger inom Stockholm. 1945 började Peter studera vid Lundsbergs internatskola, detta till följd av "dåliga skolbetyg, min tilltagande lymmelaktighet och upprivande scener hemma". Lundsbergsåren var nyttiga för Peter, fast inte heller utan problem.Peter började därefter studera juridik vid Stockholms högskola, men efter två år kunde han konstatera att resultatet var "magert". Så följde en tids studier vid ett tyskt universitet och värnplikt.Roande skildring av studiernaÅr 1953 började ett nytt — och långt — kapitel i Peters liv och den del av boken som handlar om studie- och arbetsår i Uppsala kommer säkert att glädja många läsare. Han började ånyo studera juridik, fast de närmaste åren handlade huvudsakligen om teater och spex. Han blev"en välkänd festdeltagare". Hösten 1954 kom han in i JuvenalOrden och i slutet på 60-talet blev han StorMästare, en av de verkligt stora i Ordens historia.I slutet på 50-talet kunde han konstatera att åren i Uppsala hade runnit iväg, "livet hade lekts och mycket prövats". Han erinrade sig då att han egentligen skulle läsa juridik. Vi får roande skildringar av hans försök att läsa och tentera statsrätt, först i juni 1961 fick han godkänt i det ämnet.Därefter gick det bättre. Ämne efter ämne avverkades och hösten 1963 blev han slutligen jur kand. Detta firades med en större lunch som övergick till middag och avslutades med nattsexa. Då hade han varit jur stud i 13 år fast, tillägger han, huvuddelen av studier och tentamina klarade han på 19 månader. Drygt 20 år senare blev han juris hedersdoktor vid Uppsala universitet!Så började han sin yrkesbana vid Advokatfirman Olof Chrysander. Vi får läsa många berättelser om hans verksamhet, familjemål, trafikmål, brottmål. Men också om livet utanför juridiken, om undervisning och möten, familje- och fritidsliv. 1968 blev han advokat och fem år senare delägare i advokatfirman. Under 70-talet hade han också några kommunala uppdrag i Uppsala, men han slutade, han passade inte för politiken.Vi möter alltså en synnerligen aktiv och mångsidig Peter Nobel. Han skriver också att "min tillvaro hade inga håltimmar".Men mera skulle hända och nästan halva boken handlar om hans internationella engagemang. Från mitten av 70-talet och fram till senare år har hans liv fyllts av arbete för fred, flyktingar och mänskliga rättigheter samt mot diskriminering. Han blev "humanjurist". Han fick uppdrag för Amnesty och olika organ och organisationer, han reste och föreläste och medverkade i seminarier, han skrev artiklar och böcker och gjorde utredningar. Han hade många uppdrag i Mellanöstern och Afrika, besökte fängelser och flyktingläger.Vi känner som läsare hans engagemang, vilja att göra en insats.Sveriges första DODet var ganska naturligt — även om det var en ny roll för honom att bli ämbetsman efter över 20 år som advokat —att 1986 bli Sveriges första diskrimineringsombudsman, DO. Som sådan skulle han "verka mot etnisk diskriminering i arbetsliv och i samhället i övrigt". Han formade själv i hög grad sina arbetsuppgifter och var mycket aktiv, i genomsnitt 150 framträdanden om året. Han kom att bli starkt kritisk till svensk flyktingpolitik, mot byråkrati och makthavare utan känsla.Efter fem år bytte han bana och blev under tre år generalsekreterare i Svenska Röda Korset.Egentligen var det kanske inte något större byte, ty hans år i Röda Korset handlade också i huvudsak om mänskliga rättigheter. Vi får inte läsa så mycket om det inre vardagsarbetet i organisationen.Alltför många sidorMed detta har jag försökt summera några huvuddrag i boken. Det finns naturligtvis mycket mera, såväl positiva som mindre positiva inslag i hans liv, äktenskap, tre barn, nytt äktenskap, hans arbete som vägledare för överlevande och efterlevande från Estoniakatastrofen, i Pressens Opinionsnämnd och i en FN-kommitté för avskaffande av rasdiskriminering. Särskilt många håltimmar har han nog inte haft, så mångsidigt engagerad som han varit.På en punkt är jag mera kritisk och det är jag mot många memoarböcker av tegelstensformat. Så också denna — 558 sidor! Det går faktiskt att skriva om ett liv på 400 sidor, detta även om man har upplevt mycket, mött många människor. Hans skildringar av resor och konferenser blir ofta onödigt detaljerade och personregistret omfattar närmare 1.000 namn.Den stora behållningen av boken är hans inlevelse, hans engagemang för människors värde och värdighet, hans humor och mänsklighet. Han har en skön juvenalisk formulering på titelbladet i boken: "Mellan hur jag lever och hur jag lär är det en djup klyfta. Över denna klyfta har jag byggt en bro. Från denna bro har jag en hänförande utsikt." Peter Nobels bok vittnar om både insikt och utsikt trots att skillnaden mellan lära och liv i hans fall nog är den minsta möjliga.