Indien supermakt trots gudarna
Luces bok är en ovanligt lyckad kombination av historia, ekonomisk analys och självupplevda episoder och samtal, konstaterar Torsten Örn.
Foto:
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Förvåningen knyter sig framför allt till Indien. Vi vet alla att Indien redan i dag har över en miljard invånare och därmed ligger tvåa i världen knappt efter Kina och att Indien numera är en kärnvapenmakt, men ändå? Är inte Indien fortfarande väldigt mycket ett barfotaland, vars potentiella dynamik förblivit lamslagen av kastväsendet?
Det nymornade intresset för Indien har redan börjat sätta spår i bokfloden. In Spite of the Gods. The Strange Rise of Modern India heter ett av de mest uppmärksammade försöken att förklara vad som håller på att ske på den indiska subkontinenten. Det är en bok som inte bara läses i väst utan också nått de indiska bästsäljarlistorna. Författare är den brittiske journalisten Edward Luce, som 2001-06 var chef för Financial Times' Sydasienredaktion.
Luces bok är en ovanligt lyckad kombination av historia, ekonomisk analys och självupplevda episoder och samtal. Han utgår från det självklara men ofta förbisedda att Indiens kända historia är ungefär lika gammal som vår västerländska, att Indien är lika stort till ytan och lika variationsrikt som Europa väster om Ryssland och har en folkmängd som vida överstiger någon annan världsdels och endast kan jämföras med Kinas.
De två viktigaste årtalen i landets moderna historia är 1947 och 1991. 1947 blev Indien fritt från Storbritannien. Mycket tack vare Mahatma Gandhi under jämförelsevis fredliga förhållanden. Låt vara att det muslimska Pakistan, som då också inkluderade nuvarande Bangladesh, gick sin egen väg. Det var nu Nehru som premiärminister lade grunden till ett demokratiskt, sekularistiskt, alliansfritt och i ekonomiskt hänseende socialistiskt inriktat Indien. Mycket av detta präglar alltjämt kongresspartiet som fortfarande domineras av hans familj: dottern Indira Gandhi (ej släkt med mahatman), hennes son Rajiv Gandhi och nu dennes änka den italienskfödda Sonia Gandhi. Indira Gandhi sökte regera med något mer autokratiska metoder, men tvingades tänka om. Att både hon och sonen blev mördade har inte avskräckt familjen från fortsatta politiska ambitioner. Rajivs och Sonias barn står nu på tillväxt.
1991 är det år då Indiens nuvarande premiärminister Manmohan Singh, som då var finansminister, lade om den ekonomiska kursen från Nehrus socialistinspirerade politik till en mera marknadsliberal. Det är den liberaliseringen som ligger bakom Indiens nu accelererande ekonomiska tillväxt. Trots vissa alltjämt kvardröjande inskränkningar rör det sig om en nästan explosionsartad expansion. Det är emellertid inte industriproduktionen som är motorn utan tjänstesektorn symboliserad av IT-ålderns "call-centers" i Bangalore. Vad som härvidlag betyder mycket är att man som arv från den annars så förhatliga kolonialismen bevarat engelska språket som lingua franca i ett Indien som vimlar av olika språk och t o m olika alfabet.
Så långt den nya ljusa bild som Luce vältaligt återger. Men under den sofistikerade engelskspråkiga IT-ytan sker förändringarna långsammare, understryker han. Fler blir visserligen läskunniga, den absoluta fattigdomen i byarna och storstadsslummen minskar och levnadsåldern stiger, men alltjämt präglas mycket av kastväsendets sociala tvångströjor och föreställningar om att hemvävt är bäst. Miljömedvetandet är underutvecklat, aids grasserar nästan som i Sydafrika och korruptionen är satt i system, vilket bl a försenar privatiseringar.
Kongresspartiet var länge statsbärande, men motkrafterna samlade sig så småningom under ledning av hindunationalister och har några gånger fått majoritet i parlamentet och bildat regering. De har, om man får tro författaren, visat sig minst lika korrupta som kongresspolitikerna, men har ett klarare definierat program än kongresspartiet, som fortfarande mest samlas kring familjen Nehru-Gandhi. Såsom Luce framställer saken domineras kongresspartiet rätt mycket av sykofanter, medan hindupartiet utmärks av bigotteri?
Hur landets 85% hinduer röstar beror ofta på kasttillhörighet. Kasttillhörighet är i sin tur mer att jämföra med etnisk tillhörighet än med klass, betonar författaren. Han redovisar också innebörden av begreppet sanskritisering, nämligen att folk från de lägre kasterna, vare sig de bokstavligen lär sig brahminernas sanskrit eller ej, tillägnar sig högre kasters levnadssätt, ideal och rent av gudar.
Det övervägande muslimska Kashmir, som delas av en eld-upphörlinje från 1949 - där det f ö alltjämt finns svenska FN-observatörer - är ett kapitel för sig. Självstyrelse i någon form låter tilltalande, som Luce framhåller, men är nog svårt att förverkliga. Under tiden fortsätter våldsdåden. De indiska arméstyrkorna i Kashmir är f n långt större än de brittiska någonsin var i hela Indien!
När det gäller det latent irriterade förhållandet mellan Indien och Pakistan pekar Luce på det faktum att det alltjämt inte finns samma skyddsnät av direktkontakter på berörda nivåer mellan dessa båda kärnvapenmakter som det växte fram mellan USA och Sovjetunionen efter Kubakrisen.
Avslutningsvis spekulerar Luce en del om Indiens relativa framtid. Indien kommer, menar han, först att gå om Japan ekonomiskt, sedan Kina i folkmängd och slutligen USA i antalet engelskspråkiga. Allt detta före 2050, om indierna sköter sina kort någorlunda väl.
Sedan återstår att se hur den nya supermaktens förhållande blir till Kina, USA och världen i övrigt? I USA frågar man sig redan om det Indien man nu medvetet stöttar i dess tävlan med Kina kommer att bli en naturlig demokratisk, engelskspråkig bundsförvant som Storbritannien, en självisk och uppstudsig meningsfrände som Frankrike eller en farlig konkurrent som Kina?
Edward Luce
In Spite of the Gods. The Strange Rise of Modern India
(Doubleday)
In Spite of the Gods. The Strange Rise of Modern India
(Doubleday)