Är det meningsfullt att gång på gång trycka in gamla sagor i en samtidsmangel för att ge dem tidsenligt korrekta genusmasker och liknande? Ja, visst är det det. Och inte bara det: det är helt nödvändigt och en av barnlitteraturens allra viktigaste uppgifter. Att censurera gamla texter är fel väg att gå (även om alla högläsande vårdare givetvis bör ha vett att korrigera texter i läsande stund när de tycker att det behövs).
Vi ska i stället se till att de gamla kompletteras med nya och bättre, samt se till att de unga mottagarna drar en rimlig slutsats därav.
De senaste åren har prinsessan fått en nytändning i barnlitteraturen, fjärran forna tiders väna, handlingsförlamande stackare. Ofta har resultatet fallit väl ut, även om man ibland kan se en tendens som välmenande avslöjar att prinsessor bajsar men i övrigt reproducerar genusstrukturen tämligen rakt av.
När två av Sveriges mest rutinerade bilderboksmakare, Christina Björk och Eva Eriksson, för första gången slår sina påsar ihop och attackerar prinsesstemat stiger så klart förväntningarna.
Samarbetet i Prinsessor och drakar lovar i bästa fall en kombination av Linnea i målarens trädgård och Max, vilket faktiskt också är ungefär vad man får.
I sju berättelser betar Christina Björk av veckans alla dagar med var sin kort saga som kretsar kring mötet mellan en tiaraprydd liten flicka och en drake. Drakar lever som bekant för att röva bort prinsessor, men man kan lugnt säga att de hade det enklare förr. Dagens prinsessor blir inte drakmat hur som helst. Den bortskrämda prinsessan Månstråle köper över drakens ungar på sin sida och liftar hem, prinsessan Tindra älskar drakar och är så lortig att monstret lägger benen på ryggen, prinsessan Onetta byter plats med draken och lär sig spruta eld och den aggressiva prinsessan Fresia sätter draken på en sparkcykel och skickar honom över ett stup.
Eva Erikssons mjuka illustrationer, som i hög grad lever på minspel, fungerar fint med texten trots att deras klassiska inramning (puffärmar och spetskragar) i någon mån befinner sig i konflikt med samtidsmarkörer av typen ”www.prinsessan.lovkoja.com”.
Vi har fortfarande inte kommit längre än att man blir lite glad av att möta prinsessor som är alldeles vanliga barn.