Det har gått drygt ett år sedan ikonen David Bowie gick bort. Han är en djupt saknad artist, extra tragiskt då han in i det sisat producerade så bra musik. ”Dark Star” platsar bra bland hans bästa album, och var förra årets näst mest sålda album..
Det är också 40 år sedan han släppte ett av sina allra bästa, med den lågmälda och smått depressiva titeln ”Low”. Det spelades in i en turbulent tid i Bowies liv, han var starkt drogberoende och hetsen i artistlivet kostade på även i övrigt. Han hade haft stora framgångar åren innan och var fundersam vilken väg han skulle ta. Han kom att ta den som gick över Berlin.
I bokserien ”33 1/3” har man tidigare gett ut behändiga skrifter som ägnas ett specifikt album av en specifik artist. Patti Smith: ”Horses”, Neil Young: ”Harvest”” och Bob Dylan: ”Highway 61 Revisited”.
Nu är turen kommen till David Bowie och författaren Hugo Wilcken kunde inte ha valt ett bättre album att utgå från. Turerna runt ”Low” är många och spännande, och han fångar in det fint på det lilla format han (och förlaget) valt. Historien om hur Bowie och Brian Eno möts och får ljuv musik att uppstå är fascinerande. De visar också på hur öppen och intresserad av förnyelse och utveckling Bowie hela tiden var. Det gör även att albumet står sig oerhört bra, det vilar inget av daterat och bäst-före över musiken.
Det är roligt, intressant och självklart lite nostalgiskt att grotta ned sig i texten, att lyssna på låten samtidigt som man läser om bakgrund, anekdoter från inspelningen och lite allmänt skvaller. Inte minst ger den en tidskänsla, av Berlin 1977, av världen, av David Bowie.