Inspirationsbok om Domkyrkan

Att Helena Harnesk kan Uppsala på sina fem och att Tord Harlin är en mästerfotograf när det gäller kyrkorummet vet vi sedan förut. Nu har de slagit ihop sina påsar i en bok om Domkyrkan. Den sympatiska volymen heter Axel och mormor i Uppsala domkyrka och vänder sig till unga läsare och deras anhöriga. Det är lätt att överväldigas av alla intryck för den som för första gången kommer in i en kyrka av den här storleken. Då är en vägledning som skapar en smula systematik i det väldiga stoffet en god hjälpreda. Och det som en sådan man tar till sig boken, som rymmer röstlägen både för barn och vuxna. Faktauppgifterna förutsätter att åtminstone grunddragen av Sveriges historia är kända.

Man kan i dag kanske inte förutsätta att alla unga människor har några ingående kunskaper om Jesus, förutsättningarna för kristendomen och därmed också för kyrkobyggnaden. Därför är det ett klokt drag, när man placerat ett litet bildspel med några av Spångbergstablåerna i Andreaskoret alldeles i bokens början. Det som visas är de viktigaste stationerna av kyrkoåret mellan Första advent, juletid och Påskens uppståndelsebudskap. Helgerna känner nog alla till men inte varför de firas. Vandringen genom Domkyrkan sker medsols med några detaljer att dröja vid inför vid varje stopp. Carl von Linnés gravhäll får inleda och snart nog är man framme vid Jagellonska gravkoret, en trött kung Johan III och Erik den heliges gyllene skrin. Efter en stund i Vasakoret sker så promenaden tillbaka via kragstenarna runt högkoret och rymden under kröningsvalvet till målgång vid Västra portalen. Innan besöket är slut hinner boken också berätta om domkyrkotornen och historien om brandvakten Samuel Anderssons sorgliga ändalykt.

Varför inte några av de prunkande fönstren eller ett par exempel på väggmålningarna finns med, kan man undra. Kyrkfönster brukar fascinera de flesta oavsett ålder. Där kan blicken vila om predikan blir för lång. Och några bibelberättelser som vägkost kunde väl knappast skada, även om deras placering kräver att blicken riktas rejält uppåt. Samtidigt blir uppslagen i boken ibland lite överlastade med både fotografier, texter och tillfogade teckningar signerade Karin Hallgren. När Axel får uppträda även i dessa senare sammanhang, blir det flera olika berättardialekter som skall samsas. Det är inte utan att de krockar en smula med varandra, när det hade räckt med tydliga bilder av föremålen i stället. Men Tord Harlins fotografier är naturligtvis som vanligt instruktiva och mäktiga. Och Helena Harnesk för ordet varsamt och sakligt. För förskolebarnen och eleverna på lågstadiet och medföljande vuxna är det här en inspirationsbok som har en hel del fog för sig.

Fotnot: Tord Harlins fotografier i boken visas i Oxenstiernska koret fram till 7 juni.

Inspirationsbok om Domkyrkan

Tonfallen är precis de rätta när man vänder sig till en ung läsekrets, skriver Bo-Ingvar Kollberg om Helena Harnesks och Tord Harlins vägledning Axel och mormor i Uppsala domkyrka.