Intressant om kvinnor och nattarbetsförbudet

Professorn i ekonomisk historia vid Stockholms universitet, Ulla Wikander, har gjort sig känd som en av de stora kvinnoforskarna i vårt land, med böcker som Delat arbete, delad makt (1991) och Kvinnoarbete i Europa (1999). I sin senaste bok, vilken liksom tidigare studier rör kvinnor i relation till arbetsliv, behandlar hon de debatter om nattarbetsförbud för kvinnor som fördes på internationella kongresser kring förra sekelskiftet. Resultatet av hennes studie har blivit en diger lunta om drygt 400 sidor.

Under det slutande 1800-talet gick allt fler kvinnor i Västeuropa ut i lönearbete, framför allt inom den växande industrin. Det var bland annat avskaffandet av skråväsendet som möjliggjorde för dem att över huvud taget ge sig in i lönearbete. Men, trots att de gjorde samma arbete som männen och trots att de försörjde sig själva, kom de att på olika sätt betraktas som ett problem i arbetslivet. Detta, menar Wikander, hängde samman med hur samhället uppfattade kvinnans särart och hennes uppgifter i samtiden. Diskussionerna om att förbjuda nattarbete i fabriker för kvinnor framställdes som en skyddslag, som skulle värna kvinnan mot farligt och obekvämt arbete, vilket skulle kunna hindra henne från att sköta barn, hus och hem.

Men eftersom förbudet var riktat enbart mot kvinnor - och särskilt arbetarklassens kvinnor - kom det att sortera ut dessa som en särskild kategori arbetare, vilket blev negativt för kvinnorna. Utifrån den genusanalys Wikander gör i sin studie kan förbudet betraktas som ett sätt för männen att minska konkurrensen om arbete och hålla kvinnorna kvar i ett ekonomiskt beroende. Vissa yrken blev också omöjliga för kvinnor eftersom de innebar just nattarbete. Ett ofta anfört exempel på detta är typografyrket.
Nattarbetsförbudet måste därför, menar Wikander, tolkas som en utslag av en genusarbetsfördelning, som till varje pris ansågs nödvändig att bibehålla. Kvinnor skulle, enligt vissa av debattörerna, befinna sig i hemmet för att ta hand om make och barn och för att värna familjen som samhällets grundpelare.

Andra debattörer hävdade i stället en jämlikhetsaspekt och förfäktade att kvinnor skulle få samma villkor och möjligheter i arbetet som män. Men, menar Wikander, de strukturella förändringar som präglade tiden vid förra sekelskiftet och som satte genusrelationerna i gungning, möttes med ett stort motstånd. Detta motstånd gick segrande ur striden och kvinnorna hölls kvar i sina gamla positioner som under- och sidoordnade i arbetslivet.
Wikander låter oss i sin bok följa hur debatten om nattarbetsförbudet fördes mellan åren 1889 och 1919. Vi möter såväl förstockade män som radikala kvinnor och får ta del av deras argument för och emot en särlagstiftning för kvinnor. Argumenten är betydligt med komplexa och ambivalenta än vad som framgår av min korta anmälan. Det är därför en spännande resa Wikander bjuder oss med på, en resa som dock slutar med att nattarbetsförbudet blev lag i Sverige 1911, en lag som sedan kvarstod ända fram till år 1962.

Intressant om kvinnor och nattarbetsförbudet

Ulla Wikanders seanste bok belyser debatten kring kvinnor och nattarbete och det har blivit spännande läsning, skriver Agneta Lilja.