Tveklöst tillhör epoken Tony Blair de mer spännande i brittisk politisk efterkrigshistoria. Blair sammanfattade själv sin bild av detta decennium i en bästsäljande biografi för några år sedan. Hans utrikesminister Jack Straw, som i dag publicerar sin självbiografi, gör åtskilligt för att komplettera och nyansera denna bild. Straw är en flyhänt författare och det märks tydligt att han publicerat ett tiotal böcker vid sidan av sin politiska gärning. Jag vågar till och med påstå att Straws bok är litterärt överlägsen Tony Blairs magnum opus.
Författaren målar en intressant bild av livet i den politiska hetluften. En nyhet är att Tony Blair efter sitt beslut att avgå försökte få Straw att ställa upp mot Gordon Brown vid valet av efterträdare. Uppenbarligen anade Blair den annalkande katastrof Brown skulle utgöra, men detta ohemula försök att intervenera har hittills varit okänt.
Det för en utomstående kanske mest intressanta avsnittet rör den angloamerikanska interventionen i Irak. Tony Blair var närmast religiöst övertygad om det moraliskt berättigade i detta korståg. Straw som utrikesminister hade däremot sina dubier. Många skäl till att invadera Irak fanns förvisso redan på papperet – inte minst i form av ett antal FN-resolutioner. Men det som framför allt övertygade Blair var hotet från Saddam Husseins massförstörelsevapen.
I dag vet vi att denna hotbild var föga verklighetsförankrad. Jack Straw för ett befriande ärligt resonemang kring hur han – dock med största tvekan – stöttade invasionsbeslutet. Hans ställning var så stark inom kabinettet att han i praktiken kunnat inlägga sitt veto. Straw ställer frågan om och om igen; Fattade man rätt beslut och skulle han ha handlat annorlunda i dag? Självklart hade dagens vetskap om att Saddam inte förfogade över de fruktade massförstörelsevapnen aldrig kunnat motivera en invasion. Straw menar ändå att man fattade beslutet på basen av vad man förmodade vara korrekta underrättelser. Eller som han elegant parafraserar Sören Kierkegaard och som också blir bokens sensmoral: ”Life can only be understood backwards but it has to be lived forward.”