Jubilerande Skärgårdsstiftelsens vänbok för 2009
En värld av öar är en utmärkt encyklopedi som fungerar både som stämningsframkallare och faktabank, konstaterar Bo-Ingvar Kollberg.
Foto:
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Och nog har det med Annica Triberg som redaktör blivit en sammanställning som gör skäl för detta senare tillägg. Det är en referensbok med ett bra urval man åstadkommit. Inte undra på när ett betryggande författargarnityr med stor sakkunskap kallats in. Nästan alla skribenter har haft fingrarna i syltburken förut. En del av kapitlen är sammanfattningar av sådant som stått att läsa i tidigare vänböcker. Det nya är de heltäckande ambitionerna och här har man lyckats synnerligen väl.
Att skärgården under årens lopp varit utsatt för hot av skilda slag är välbekant för de flesta. När Skärgårdsstiftelsen tillkom var det inte minst för att hålla ett vakande öga på allt som kunde begränsa tillgängligheten till detta ett av Sveriges allra vackraste och mest attraktiva områden. I dag bevarar och vårdar man de öar och vatten som på olika sätt placerats under Stiftelsens beskydd. Det sker med hjälp av gästhamnar och allt det övriga som ingår i arbetsuppgifterna. Miljöhoten mot Östersjön är annat som tillkommit och en av Cecilia Lindblad författad översikt i boken pekar på det känsliga ekologiska system som gäller för skärgården och ger samtidigt en bakgrund till de speciella villkor som uppstår med sötvattenstillförseln från Mälaren och den årliga landhöjningen som är fyra millimeter.
Det som inte tas upp men som hade kunnat behandlas är planerna på vindkraftsparker, vilka skulle få förödande konsekvenser. Exempel från Danmark visar att vindkraften drar lika mycket ström för att hålla i gång snurrorna som den levererar. Energiutvinningen är plus minus noll, medan miljöförstörelsen blir kolossal i detta ömtåliga landskap. Och förlusten av kultur- och skönhetsvärden därmed total. Här är det ofrånkomligt att Skärgårdsstiftelsen skaffar sig mesta möjliga inflytande och agerar kraftfullt.
För det är inte lite som står på spel. Om detta ger hela den här boken besked. Bertil Hedenstiernas berättar i ett inledande kapitel om ursprunget till dagens skärgård, dess geologiska förutsättningar och tar med sig läsaren på en resa genom svindlande tidsrymder från första början fram till den senaste istiden för 10 000 år sedan. Björn Holm fyller på och hans utgångspunkt är de första synliga spåren när Tornberget på Södertörn reser sig ur havet. De första människorna daterar Holm till för fem á sex tusen år sedan och sedan följs utvecklingen över vikingatiden, märkesåret 1280 med Alsnö stadga och kungarikets konsolidering, gaffelriggen vid sent 1700-tal som blev starten för bondeseglationen fram till spritsmugglingen, som kom i gång efter första världskriget. Björn Holms avsnitt är skrivet med både humor och temperament.
Men skärgårdslivet behandlas också från företrädesvis prosaiska utgångspunkter av bland andra Rolf Källman, som främst uppehåller sig vid livsvillkoren för ursprungsbefolkningen och de mera vardagliga näringsfången jakt, fiske och jordbruk både i innerskärgården och ute bland skären i yttersta havsbandet.
Stort utrymme ges dessutom floran och faunan och här blir framställningen i hög grad en nyttig uppslagsbok med många färgbilder på omskrivna arter. Skärgårdsbåtarna har fått sitt eget inslag. Det är Lennart Jarnhammar som skildrar utvecklingen från 1840 och framåt med de första ångbåtarna, framdrivna först med hjälp av skovelhjul och sedan propellrar. Kapitlet har ett lite säreget perspektiv, skrivet som det är från stadsbornas horisont. På slutet får även dagens plåtlådor Vindöga och Solöga en vers vid sidan av de mera proportionerligt utformade V-båtarna.
Erling Matz avsnitt om segel- och motorbåtarna sammanfaller i tiden delvis med Skärgårdsstiftelsens verksamhet. Det rörliga friluftslivet, som det brukar heta, satte i gång på 1950-talet. Det innebar att skärgården blev tillgänglig för flera än de kappseglade grosshandlarna och deras efterföljare. De inkapslade utombordsmotorerna gjorde sitt till när de ersatte Pentas gamla outslitliga U 21:a. Men störst betydelse fick den glasfiberarmerade plasten som med hjälp av konstruktörer som Knud H Reimers, Per Brohäll, Pelle Pettersson och Peter Norlin resulterade i flytetyg som Fingal, Albin Vega, Maxi, Scampi och allt vad de hette. Många av dem seglar för övrigt ännu.
Ann Katrin Pihl Atmer har tidigare visat framfötterna när det gäller storstadsbornas sommarnöjen och det gör hon här också. Anders Hedin svarar för ett av de mest spännande kapitlen när han skriver om fyrar, Johnny Söderlund behandlar ämnet sjömärken utan att dock nämna till exempel huset på Mörtö-Bunsö, som är utsatt på sjökortet. Likaså hade marinens ensmärken gärna kunnat vara med.
Många undrar nog vad de vita strecken på berghällarna här och var i skärgården betyder. Och Lage Larsson visar vilken fullfjädrad pedagog han är i avsnittet om skärgårdsväder. För att uppnå största klarhet har Larsson delat in året i sju årstider. Man kommer att tänka på danske poeten Henrik Nordbrandt och dennes dikt November, där varje månad räknas upp och november nämns fyra gånger för att diktarens avsmak för höstmörkret skall framgå tydligt. Allra bäst är Larssons kapitel när det skruvar ner förväntningarna på sommarvädret till en realistisk nivå.
Alldeles i slutet på boken finns Bo Grandiens genomgång av skärgården i konst och litteratur. Det är inspirerande så det förslår och tar bland mycket annat upp Per Wästberg som skildrare av sommargästernas skärgårdsliv såväl som Tomas Tranströmers diktsvit Östersjöar. Grandien är här själva livsnerven i Tranströmers poesi på spåren. Skärgårdskonsten representeras, som man kan vänta sig, av bland andra Carl Larsson, Zorn, Liljefors och Axel Sjöberg. Men också av Harald Lindberg och Roland Svensson. Rune Jansson är en av mina egna absoluta favoriter och dennes "horisontmåleri" får en känsligt genomförd presentation.
På tal om bilder måste skärgårdsbokens många illustrationer också nämnas. Jeppe Wikström är naturligtvis suveränen bland fotograferna, men Magnus Rietz går heller inte av för hackor.
Det finns mycket att glädjas åt i denna i ordets bästa mening stora bok som onekligen gör skäl för sitt namn. Den fungerar utmärkt både som stämningsframkallare och som välgjord faktabank.
Den här volymen innebär att Skärgårdsstiftelsen nu har försett sina sympatisörer och alla andra med en självskriven grundbok för examen i ämnet skärgårdskunskap. Så skall ett jubileum uppmärksammas!
En ny bok
Annica Triberg (red):
En värld av öar. Den stora boken om Stockholms skärgård
(Bokförlaget Max Ström)
Annica Triberg (red):
En värld av öar. Den stora boken om Stockholms skärgård
(Bokförlaget Max Ström)