Jul bland mjöldamm och stickor

Trodde du att du hade koll på alla blomsterarrangemang med hyacinter och vitmossa, allt hemmagjort julpynt och alla rätter som smaksatts med kryddnejlikor och kanel? Tänk om och ta dig istället en titt i bokhandelns skyltfönster: varje år kommer en ny uppsjö av pyssel- och receptböcker som ska ge inspiration och skapa stämning. Tröttsamt, stressande och urtråkigt kan tyckas. Alldeles, alldeles underbart tycker jag som därför har tittat närmare på fyra exemplar av årets jullektyr.

För Pernilla Wahlgren innebär julafton dubbelt firande. För förutom att julen är hennes favorithögtid så fyller artisten år på självaste dopparedagen. I sin bok Pernillas jul visar hon hur man firar i familjen Wahlgren och de traditionella recepten, som hängt med från barndomsåren, varvas med modifierade versioner av julbordets klassiker.

Pernilla Wahlgrens firande, tillika bokens innehåll, börjar vid första advent och sträcker sig fram till en brunch på det nya årets första dag. Recepten är enkla, spännande och har en bra mix av traditionella ingredienser och annorlunda kombinationer. Familjefotografierna ger boken en personlig touche och övriga bilder är varma och färgglada som sig bör, även om det kan bli lite väl käckt ibland. Till och med på julen finns en gräns för hur mycket sött man klarar av och en bakande Pernilla i prickigt förkläde som klappat in ansiktet i mjöl ger mig lite tandvärk. Trots det så överraskar Pernillas jul och den kvalificerar sig omgående till en plats i min gedigna julbokssamling som dras fram första gången i si så där oktober.

En regelrätt pysselbok, om än väldigt specificerad sådan, är Julkulor av de norska modeskaparna Arne & Carlos. I Julkulor delar herrarna med sig av inspirationen bakom och utförandet av stickade julgranskulor i 55 olika tappningar. Ja, du läste rätt. 55 olika mönster beskrivs och som motiv finns allt från renar och julgranar till ankare och domherrar.

Jag älskar att göra mitt eget julpynt och min fäbless för tantaktiviteter har fört med sig en fascination för allt vad handarbete heter. Däremot är jag på det steget som kommer innan nybörjare vilket gör att bara grundbeskrivningen på sidan 23 får mig att baxna. Det här är en ypperlig julbok för den som har ett par års vana av stickorna, men den här julen får jag nog nöja mig med att köpa stickade julgranskulor i butik och låtsas som att jag gjort dem själv.

En något bredare typ av pysselbok är Kristina Strands Julboken, även om den också har en utpräglad inriktning. Förutom en hängiven julfirare är författaren nämligen florist och därför tipsas vi om hur man frossar i amaryllis, gör en julkrans i silvertoner och dukar med julros och liljekonvalj. Men där finns även godisrecept och egenhändigt gjorda julklappar.

Kristina Strands stil är den som kallas shabby chic – det är lantligt, romantiskt och domineras av vitt och naturfärger. Om det är julstämning man är ute efter så är det här boken med stort B.

Det spelar liksom ingen roll att man vet att man inte kommer att gå ut och plocka gammal bark för att sedan limma ihop det till en krans, för beskrivningen i kombination med de vackra bilderna (som Kristina Strand tagit själv) räcker gott och väl.

För den som själv inreder med naturmaterial, spets och gamla bokmärken så är detta den ultimata pysselboken.

Sveriges äldsta jultidning firar 105 år och självklart ska Julstämning 2011 vara med i årets genomgång av jullektyr. Tidningen grundades alltså 1906, något som återspeglas på det röda omslaget. Under de guldskimrande bokstäverna på framsidan ses Carl Larssons akvarell Kerstins slädfärd.

Målningen utfördes som omslag till tidningen Jultomten år 1901 och representerar den svenska julens essens med den blå slädens allmogekonst, konstnärsdottern Kerstis julklädsel och den traditionellt tecknade tomten som sitter vid tömmarna.

Men det är också så långt som julstämningen i Julstämning sträcker sig. Den innehåller förvisso ett par väldigt trevliga texter som snuddar vid julen (till exempel Jul i Vadstena slott och Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton), men de är i klar minoritet. Missförstå mig rätt, reportaget om pelikaner vid Kerkinisjön innehåller fantastiska fotografier av Brutus Östling och Lotta Olsson skriver mysigt nostalgiskt om barndomens stora läsäventyr.

Men när tidningen marknadsförs som just ”Sveriges äldsta jultidning” och heter Julstämning så hade jag önskat mig just det.

Som kulturtidning är den däremot underbar och får ett stort plus för de två medföljande konstbilagorna av konstnären Max Book. Men kanske att det här är jullektyr som, mer än inspiration- och stämningsgivare, lämpar sig som en julklapp till en kulturälskande släkting. Eller till den som skyr julpyssel som pesten och inte vill ha fler recept på sillinläggningar.