Kaoset nästlar sig in

Cilla Naumanns nya roman I cirklarna runt tycks börja vid slutet; vid tidernas ände. Det är i bokens upptakt som om Ragnarök vore över människorna! Åtminstone verkar huvudpersonen - liksom i den föregående romanen Vad ser du nu (2007) är hennes namn "Anna" - uppleva det så när lastbilar och cementblandare en tidig morgon intar kvarteret. Vad som är på färde är dock inte jordens undergång, utan helt enkelt den gamla tvättstugan mitt på gården som ska rivas.

Så här långt påminner konflikten i Naumanns roman om motsättningen mellan nytt och gammalt, byggnadsarbetare och betraktare, i Strindbergs Esplanadsystemet: En äldre man blir i denna dikt nedslagen över alla gamla "kåkar" som rivs och undrar vad man ska bygga i stället, men avsnoppas med de välkända orden: "Här rivs för att få luft och ljus; / Är kanske inte det tillräckligt?"

Men i Naumanns roman visar det sig att detta ingalunda är "tillräckligt". Man river för att bygga ett sju våningar högt hyreshus på den tidigare så trivsamma gården. Med förtvivlan och stigande raseri bevittnar Anna hur den miljö där hon har bott under hela sitt vuxna liv - tillsammans med exmake och nu utflugna barn - bokstavligen bryts upp och förändras. Sedan hon utan framgång har försökt att avbryta arbetet med civiliserade medel, övergår hon till att nattetid i sin desperation utföra en rad sabotageaktioner.

Att detta bygge så går henne på nerverna beror delvis på hennes arbetssituation. Hon är dramatiker och känner sig pressad att färdigställa en pjäs som både regissör och skådespelare otåligt väntar på. Men skrivandet går under rådande omständigheter trögt. Att hon har spänt upp ett vadderat täcke för fönstret hjälper inte då kaoset utanför också har nästlat sig in i henne.

På ett plan handlar I cirklarna runt om hur man under byggboomen i storstaden låter ekonomiska intressen gå före hänsyn till enskilda människor. Men på ett annat kan byggarbetsplatsen förstås som symbol för den livskris som denna 59-åriga kvinna befinner sig i. Det väsentliga blir då just de tankar som snurrar i Annas huvud när hon inte lyckas koncentrera sig; de känslor och minnen som det rådande undantagstillståndet väcker. Hennes tankar på teaterscenen övergår i skiftande hågkomster ur det förflutna. Minnets ljuskägla flyttar sig, som strålkastarljuset över scenen, mellan olika gestalter och miljöer.

I cirklarna runt utgör en suggestiv och trovärdig skildring av en kvinnas själsliv. Däremot känner jag mig tveksam till den tydliga polariseringen mellan jobbarna vid maskinerna och den skapande intellektuella vid skrivbordet. Vad som får mig att skruva på mig är att de förra konsekvent skildras som djur utan såväl språk som känslor. Härmed förstärks naturligtvis symboliken: Dessa byggjobbare arbetar i övermaktens och kaosets tjänst. Men att det har skett på bekostnad av en nyanserad människogestaltning ser jag likväl som en brist i denna för övrigt förtätade och välkomponerade roman.

Kaoset nästlar sig in

Förtätad och välkomponerad men med brister i gestaltningen, skriver Maria Wennerström Wohrne om Cilla Naumanns senaste roman I cirklarna runt.