Kärlek, förtryck och frihet

Suleiman är nio år gammal och bor i ett trevligt nybyggt hus på Mullbärsgatan. Det är sommar och skollov, på dagarna badar han med sin bästa vän Karim eller leker i sin verkstad på taket, på kvällarna spelar han fotboll med de andra pojkarna på gatan. Hans pappa är en framgångsrik affärsman som kan vara reserverad och frånvarande ibland, men också är bildad och klok, hans mamma är vacker, kärleksfull och rolig. Året är 1979, platsen är Tripoli, Libyen, och Suleiman borde ha det ganska bra. Men det finns skuggor i hans tillvaro, och de växer sig allt tätare. Mamma är "sjuk" och köper förbjudna medicinflaskor hos bagaren, pappa befinner sig på hemliga möten inne i staden när han påstått sig vara utomlands. Snart sitter det en agent från Kaddafis revolutionskommitté i en bil utanför huset och spanar på familjen, och deras granne, den radikale universitetsläraren ustath Rashid, blir hämtad av män i mörka kostymer och visas upp i tv som landsförrädare.

Hisham Matar, libyer som i dag är bosatt i England, skildrar i sin debutroman Ingen i världen livet i en auktoritär stat i ett mikroperspektiv. Det är obehaglig läsning, vilket inte enbart beror på beskrivningen av revolutionskommitténs övergrepp. Ännu mer skrämmande är skildringen av hur våldet i samhället påverkar och korrumperar även de människor som har ett gott uppsåt. De vuxna i Suleimans liv ömsom ljuger för, ömsom ignorerar honom när pressen de utsätts för blir för hård, själv blir han inbunden och aggressiv och utför flera handlingar som både direkt och indirekt skadar andra människor. Matar låter den vuxne Suleiman berätta historien vilket inte är helt lyckat; det skapar en distans till händelseförloppet som inte skulle ha funnits om perspektivet helt hade varit barnets. Samtidigt utnyttjar han inte tillfället att göra en mognare analys. I övrigt är det en välskriven roman där miljön och personerna tecknas med snabba och lätta, men ändå övertygande drag.

Något förbryllande är varför den svenska utgivaren valt en titel som ligger så pass långt från det engelska originalets In the Country of Men. Den ursprungliga titeln riktar läsarens blick skarpare dels mot Suleiman, barnet i männens värld, men ännu mer mot hans mamma. Tvärs igenom romanen berättas hennes historia i glimtar, utvikningar och rasande monologer. Hon var flickan som giftes bort när hon var fjorton för att hon satt på ett café med en pojke. Hon ville aldrig ville bli mor, men hamnar i ett ibland ömsint, ibland obehagligt symbiosförhållande med sonen. Hon är den intelligenta, frihetstörstande kvinnan som gräver ned sig i missbruk och inte kan se poängen med sin mans politiska arbete men ändå kämpar för att hjälpa honom när katastrofen kommer. Tagna var för sig är historierna om pojken, om kvinnan eller om männens upprorsförsök särskilt originella, men tillsammans lyckas de göra Ingen i världen till en spännande och mångbottnad roman om kärlek, förtryck och frihet.

Kärlek, förtryck och frihet

En spännande och bitvis obehaglig bok om kärlek, förtryck och frihet, skriver Anne Marcusson om Hisham Matars Ingen i världen.